Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jätteproblemet som ignoreras

Polen har en god ekonomi och var det enda land i EU som undkom recessionen 2008-2009. Därför blev jag häromdagen något förvånad.

Annons

Jag blev stående i Warszawas centrum och lät mig förskräckas av en alldeles nyuppsatt, jättelik, elektronisk skuldräknare. Till vänster står skrivet Statsskuld och sedan tolv sifferrader, längst till höger PLN, den officiella beteckningen för zloty.

Räkneverket invigdes av Leszek Balcerowicz, Polens mest hatade och älskade ekonom, mannen bakom Polens chockterapi och Big bang,  före detta finansminister och riksbankschef. Denne Balcerowicz tycks höra till de få som bekymrar sig över Polens växande statsskuld: ”Polen kommer aldrig att bli en tigerekonomi med en sådan fiskal puckelrygg.” Den elektroniska tavlan över Polens skulder har typiskt nog tillkommit på initiativ av olika ungdomsförbund, de unga generationerna har all anledning att känna oro – och ilska.

När räkneverket startade var Polens statsskuld över 724 miljarder zloty, eller 1 665 miljarder kronor. (Sveriges statsskuld  1 055 miljarder kronor). Den polska skulden ökar med 100 000 zloty i minuten,  6 miljoner zloty i timmen, 150 miljoner per dygn.  Så tickar det på, dag och natt, 24 timmar om dygnet. Varje statistisk polack är skyldig 19 000 zloty, 43 700 kronor. Varje svensk är skyldig mer: 127 000 kronor. Inte kan väl jag vara den ende som ligger vaken på nätterna på grund av den jättelika statsskulden?

Pervers ekonomisk ordning. Sveriges statsskuld utgör 39 procent av BNP. I Grekland 110 procent. Varför inser så få de kloka ord som fälldes av Göran Persson: ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Precis så är det. Vad är det för samhällsmoral som uppmuntrar människor att låna men inte spara pengar? Det räcker att titta på bankernas näst intill obefintliga sparränta för att inse det perversa i den ekonomiska ordningen.

Alla vet nog att engelskans one billion är en miljard. Men många har inte kläm på skillnaden mellan miljoner och miljarder. Där finns dock ett pedagogiskt knep. En miljon sekunder är elva dagar. En miljard sekunder är 33 år. Bara för tre årtionden sedan hade Sverige nästan inga skulder, vi var fria.

Jag är övertygad om att kloka uppfinnare och skickliga entreprenörer kommer att få bukt med växthuseffekt och nedsmutsning. Men vem skonar våra barn och barnbarn från ekonomisk miljöförstöring och jättelika skuldfällor? Varför tro på politiska amsagor om växande välstånd samtidigt som varje barn vet att ingen bil rör sig framåt med åtdragen handbroms?

På Times Square i New York, alltså i världsfinansens Mekka, satte mäklaren Seymor Durst år 1989 upp en jättelik skärm som meddelade att USA:s  skuld var  2 700 miljarder dollar. Skulden växte så snabbt att för två år sedan plockades räknemaskinen ner. Det fanns helt enkelt inget utrymme för fler siffror. Hur många vaknade av den larmklockan? Nä, i stället ett väldigt runkande om Lehman Brothers och finanskris.

Också i Berlin och London finns elektroniska ljusspel som påminner om den växande statsskulden. Nu har som sagt också Warszawa ett. Nästa borde sättas upp 808 km norr om den polska huvudstaden.  I Stockholm.