Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Järnvägspolitiken tillbaka på spåret

Annons

I och för sig är det sorgligt att det måste gå så här långt innan vi får hopp om en verklig förändring i den järnvägspolitik som varit på fel spår i 25 år. Men nu är vi faktiskt där.

Och det är viktigt. Precis som Stefan Löfven (S) säger, gäller det att agera innan en olycka med döda och skadade händer i det bristande underhållets spår.

Socialdemokraterna vill återföra det statliga företaget Infranord till en underhållsenhet inom det som nu heter Trafikverket.

För att det inte ska kosta för mycket tänker man sig därefter att succesivt överföra mer underhåll allteftersom kontrakt går ut med dagens privata entreprenörer.

Under tiden lägger man ett statligt ansvar för inspektion av spåren och meddelarskydd – för allas vår säkerhets skull. Detta är inte ett förstatligande för förstatligandets egen skull. Det är en fråga om säkerhet och transportekonomi.

Riksrevisionen konstaterar nämligen att Trafikverket i dag saknar aktuell kunskap om järnvägsnätets skick. Man saknar också tillräcklig kunskap för att upphandla spårunderhållet.

Kunskapen privatiseras. Då är det inte konstigt att Trafikverket misslyckas. Trafikutskottets Anders Ygeman (S) påminde på presskonferensen om hur Trafikverket fick köpa ut ett brittiskt företag med 125 miljoner för att de inte uppfyllde sitt kontrakt! Dessutom sker upphandlingen till lägsta pris utan hänsyn till kvalitet och säkerhet. Så kan vi inte ha det.

Inte ens om infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd skulle ha rätt när hon talar om fördyringar i storleksordningen 2 miljarder per år – siffror som definitivt kan ifrågasättas – är det fel att agera. Inte bara av säkerhetsskäl. För besparingar som bara för över kostnader på resenärer, järnvägsföretag och industri är egentligen en fördyring.                        

Svante Säwén