Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jan Saltin

Min älskade make, vår käre pappa Jan, Janken, Saltin har avlidit efter en kortare tids sjukdom.

Annons

Janken var infödd Frösöbo, yngste son till Tore och Ester Saltin. Han växte upp på Hornsgatan tillsammans med flera jämnåriga kamrater, varav några han fortsatte ha kontakt med hela livet. På småpojkars vis lekte alla ofta på gatan. De sparkade boll, spelade hockey och hade kälktävlingar längs Smedjegatan ner till sjön. Under unga år spelade han fotboll, tävlade i bowling, simning och slalom.

Musik var alltid viktigt för Janken. Han spelade gitarr till husbehov och hade några riff som han gärna showade med bland vänner. Under gymnasietiden började han spela trummor. Det hobby-popband som han spelade i då, gemensamt med flera ungdomsvänner, återförenades när han åter fick ett trumset i 50-årspresent.

Under första halvan av 1970-talet var han med i Arnljot-spelet, först som statist men under två år hade han rollen som nåjden Ubma.

Efter gymnasiet och värnplikt på F4 blev det juridikstudier i Uppsala. Under en period arbetade han på Kammarrätten i Luleå men 1983 gick flytten tillbaka till Jämtland. Han började då arbeta på Jämtlands Läns Sparbank. Banken blev han trogen resten av sitt yrkesliv och han var en av de sista i Jämtland som utnämndes till bankkamrer. Under åren fick han flera förtroendeuppdrag. Han var engagerad i Bankmannaförbundet och styrelseledamot i TBV Jämtland. När Telefonbanken började byggas upp på Frösö Strand i slutet av 90-talet var han en i gruppen som började först. Där var han affärschef och satt med i ledningsgruppen för Telefonbanken Sverige. 1 oktober 2012 gick han i pension.

Janken och jag hade känt varandra några år innan vi 1973 blev ett par. 1976 gifte vi oss i Frösö kyrka, 1978 och 1980 föddes våra döttrar Hanna och Sara. Janken månade om sin familj. Vi gick alltid i första rummet för honom. Hans stolthet över Hanna och Sara, deras val i livet, svärsönerna och de tre barnbarn som kommit och var en särskild källa till glädje för honom.

Jankens intresse för mat utvecklades genom åren, han älskade att baka och blev en duktig amatörkock med flera egna recept. Inspirerad av sin svärfar föddes även ett intresse för vin och han var medlem i Munskänkarna i Östersund under nästan 25 år.

Många av våra vänner och kamrater till barnen har fina minnen av hur han försökte få alla att känna sig välkomna. Han skämtade gärna, inte minst om sig själv för att skapa en god stämning. Släktmiddagarna var glada med god mat och sång. Vi har många oförglömliga matminnen att se tillbaka på.

Under hösten 2013 gjorde vi många roliga saker tillsammans utan att veta att det var sista gången. Vi åkte på solresa till Gran Canaria, deltog i Saras doktorspromovering i Göteborg och tillbringade allhelgonahelgen i stugan i Alanäset. Därefter förvärrades den lungsjukdom vi visste han hade på ett dramatiskt sätt och han somnade in omgiven av oss den 3 december på IVA, Östersunds sjukhus. Sorgen är enorm. Hans minne kommer att hållas levande, inte minst för hans barnbarn.

Margareta, Hanna och Sara