Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jan-Ivans kamp mot döden: "Jag var över på andra sidan"

Trav var allt för Jan-Ivan Eriksson i 60 år.

Sedan gick han en kamp mot döden, trodde att han hade förlorat – men kom tillbaka.

– Jag var över på andra sidan. Det är klart som fan att du får en annan syn på livet. Allting kanske inte bara är att jobba hela tiden, säger Jan-Ivan när Sporten träffar honom på Östersundstravet.

Annons

På söndag avgörs det norska storkriteriet för kallblodsston på Bjerke travbana.

Jan-Ivan Eriksson är ensam svensk i startfältet med treåringen Ulvsås Ballerina. Norrmannen Gunnar Austevoll är kusk, precis som i försöket.

– Du ska aldrig köra storlopp i Norge som svensk. Då kör de bara över dig. Det ska inte släppas till pengar till någon svensk som kommer. Då gör de allt för att stänga in en, säger han.

Starten är en i raden av många framgångar den senaste tiden. I juli i år vann han sitt första lopp som kusk på hemmaplan. 68-åringen från Oviken har blivit att räkna med igen.

– Det känns otroligt kul. För sex år sedan, när jag flyttade hit, hade jag tränarpension och trodde aldrig att jag skulle bli proffs igen, säger han.

Han försökte sig på lite andra jobb men fick inte ens klippa gräsmattan på Östersundstravet.

– Jag dög inte till det och inte heller till att köra traktor. Så då tänkte jag att nu jävlar tar jag ut licensen igen och visar dem.

Jan-Ivan Eriksson har en glöd som om han precis börjat med sporten. Men det är ingen travseger som har fått honom dit. År 2011 vann han sin största kamp i livet. Det förändrade honom.

– Jag var riktigt illa ute. Magen var uppsvullen och jag hade en massa bensår. Jag var övertygad om att jag hade cancer, berättar han.

Läkarna kunde inte hitta något fel på Jan-Ivan vid det första besöket på och han skickades hem. Men en kort tid senare blev det ambulansfärd tillbaka till sjukhuset.

– Då sa jag till läkarna att jag inte skulle åka därifrån innan de hade hittat felet, säger han.

Efter ännu en undersökning upptäckte läkarna att delar av tjocktarmen var död. Jan-Ivan Eriksson hade den inflammatoriska tarmsjukdomen Chrohns. Hösten 2011 var såren så allvarliga att läkarna övervägde amputation.

– Ni tar fan inte benet, sa jag. Jag ska ju köra häst igen, berättar Jan-Ivan Eriksson.

Dagarna senare brast tjocktarmen.

– Smärtan gick från benen till magen. Jag skrek rakt ut. Det gjorde så jävla ont.

Läkarna fick en hård kamp mot klockan. I två dygn var Jan-Ivan Eriksson borta. Han har bara ett minne.

– Jag var inte religiös innan det här och är det väl inte nu heller. Men jag var över på andra sidan. Det var så otroligt konstigt.

• Berätta?

– Jag trodde att jag var död. Att stunden var inne. Men det var så fint och lugnt och skönt. Jag har inte trott på något sådant tidigare, men jag såg ljuset i tunneln och allt det där.

– Jag hade ingen smärta i kroppen och liksom svävade ovanför min egen kropp.

Sedan vaknade han på operationsbordet. Han tittade på läkarna och sa: "Att dö, det är ingen fara. Där är det så lugnt och fint.".

Det är en pånyttfödd travtränare som ser sin häst i det norska storloppet på söndag.

– Det är klart som fan att du får en annan syn på livet. Allting kanske inte bara är att jobba hela tiden, säger han och sveper med handen över ansiktet.

– Jag är i alla fall inte rädd för att dö längre.