Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jan-Erik Eriksson

Allt för tidigt, mitt i älgjakten och med massor av lingon kvar i skogen lämnade han oss i oändlig saknad och sorg.

Annons

Han kommer alltid att finnas inom oss. Vi kommer alltid att minnas doften av älgbiffar och löksås från köket. Höra hans ständigt glada nynnande, travet från tv:n i bakgrunden och känna lugnet och tryggheten av hans närvaro.

Hans humor och varma omtanke om andra följde honom ända till livets slut. Nu vilar han i ro, för vi vet var hans hjortronställen finns i fjällen, var orkidéerna växer i skogen om sommaren, var skogsgränserna går, känner till bäcken där harren leker, vet i vilken jord potatisen växer bäst och vikten av att hitta den perfekta julgranen.

Han tänkte ofta och med omtanke på alla de elever han haft genom åren, var mycket tacksam för alla fina arbetskamrater han träffat genom sitt vård- och läraryrke och gladde sig alltid åt samtliga uppdrag han åtog sig för kommunen, bygden och politiken. I hans hjärta fanns alltid en speciell plats för alla fantastiska grannar och vänner han hade i Oviken. De var en del av hans familj.

Han föddes i Oviken och var sedan sin hembygd trogen i hela sitt liv. Med sina vyer över fjällen och Storsjön ansåg han att ingen annan plats i världen var vackrare. Vi tar med oss att små saker betyder mest, att värna om människor, djur och natur, att njuta medan häggen blommar och att möta allt i livet med glimten i ögat.

"Man jett lava mens man lev".

Malin