Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Andersson

/

Vår älskade pappa och mammas livskamrat har lämnat oss.

Annons

Han föddes den 23 juni 1949 som näst äldst i en skara av fyra syskon. Tillsammans växte de upp i Gåije med mamma Karin och pappa Frithiof. Hans intresse för snickeri föddes tidigt. Efter avslutad utbildning i Sandö började han arbeta hos sin pappa och farbror på Bröderna Anderssons snickeri för att lära sig tillverkning av bland annat Jämtskåp, trappor och inredning.

Senare tog han över ägandet av snickeriet. Han var en engagerad arbetsledare med stor nyfikenhet för nytänkande och utveckling inom yrket. 2000 flyttade han företaget till sitt hem, ändrade dess inriktning och TrappTeknik blev det nya namnet.

1975 träffade han sin kärlek, vår mamma Gunilla Södergren och de gifte sig 1981. Nu började en ny spännande tid där makarna, med Jan i spetsen, planerade för sitt liv tillsammans. 1979 byggde de sitt hus i Häljesund och1980 flyttade de in. I augusti samma år föddes Ulrika. Två år senare utökades familjen från tre till fyra när Martin kom till världen.

Ett av hans stora intressen var alpin skidåkning och hela familjen var ofta ute i backarna. Pappa var tränare i både HKIF och HSK under många år och han följde med stort engagemang vårt tävlande. Martin fortsatte att tävla och pappa var det stora stödet och supporten. Han följde med glädje med på träningar, läger och tävlingar.

Ett annat stort intresse var att resa och han tog gärna med familjen till sol och bad. Cypern blev vårt stora favoritresmål efter att han 1986 överraskat oss med en resa dit. Dit återvände vi många gånger och senast med hela familjen 2005. År 2006 gjorde pappa och mamma en resa de länge drömt om. I en månad reste de runt i USA och på Hawaii. Detta blev hans sista resa, även om planer fortfarande fanns för många fler.

Musiken var också en stor del av hans liv. Vi somnade och vaknade ofta till pappas gitarrspelande och 2002 bildade han tillsammans med två vänner ett band – JaJaMän, något han tyckte var otroligt roligt.

Hos oss lämnar han ett tomrum omöjligt att fylla. Han var alltid mån om familjen, han värdesatte verkligen oss och tiden vi hade tillsammans. 1994 drabbades han av en kronisk sjukdom och även om det många gånger var kämpigt så påverkade den aldrig hans livslust, glädje eller framtidsplaner. Han älskade att leva och det tog honom långt. Vi lärde oss mycket av hans sätt att se på livet och det kommer vi alltid bära med oss.

Han sörjs och saknas av mamma Gunilla, oss barn med respektive, hans mamma Karin, syskonen med familjer, svärföräldrar, svåger med familj, övrig släkt och många vänner.

Mer läsning

Annons