Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi vallade våra skidor själva

/

För alla dem som är intresserade av skidor och skidhistoria är inte Ragnar Föllinge Persson någon doldis. Han var kanske den störste skidåkaren i Jämtland på 1960-talet, men fick aldrig chansen att åka ett internationellt mästerskap på grund av skador, därför blev han utan VM- och OS medalj.

Annons

I Föllinge möts man vid infarten av en mäktig staty gjord i plåt på 1980-talet. Den står högt uppe på en kulle och det går inte att undvika att se den, när man kör in i byn. På en skylt nedanför statyn står det: Ragnar ´Föllinge´ Persson, vår främste skidlöpare. Kvällstid är den belyst.

Åker man vidare in i byn och svänger av vid Storgatan kommer man snart till huset där Ragnar bor med sin fru Rosita. Ragnar är van att ta emot frågvisa besökare. Han sätter sig lugnt i köket och inväntar alla frågor.

Ragnar Persson föddes 1938 i byn Gunnarvattnet, en liten by cirka 2 km från norska gränsen. Där bor det i dag cirka 30 personer. Närmaste större ort är norska Sørli och Valsjöbyn, dit det är cirka 8 km. Valsjöbyn är bland annat känt för att filmstjärnan Ann-Margret Djuret Olsson är född där och att författaren Kerstin Ekman bodde där i många år.

Ragnar växte upp tillsammans med nio syskon och en mor som kom från Norge och en far som enligt Ragnar var halvnorsk.

- När det var skidtävlingar i grannbyn Valsjöbyn åkte vi skidor dit och sen åkte vi skidor hem.

Det var inget konstigt, säger Ragnar.

- På vintern åkte vi ju jämt skidor till skolan varje dag. Det var en sträcka på 4 kilometer tur och retur och det var enda sättet att ta sig till skolan. I skolan gjorde vi upp skidspår där vi tränade och tävlade, berättar Ragnar. Han gillade att tävla mot sina klasskamrater.

– Eftersom många var duktiga blev man mer och mer sporrad att vilja vinna, menar Ragnar.

Efter att han slutat skolan började Ragnar jobba i skogen och det var där som han lade grunden till sin styrka. När han hade uppnått junioråldern satsade han för fullt på skidåkningen. Vid sitt första junior SM i Hofors 1958 blev han trea. Det blev bara ett junior SM, för redan året därpå gjorde han sin debut i senior SM på skidor i Skellefteå, vilket resulterade i en 76:e plats på 15 km.

1961 flyttade Ragnar Persson till Föllinge, där han också träffade sin blivande fru Rosita. Han började jobba för SCA och tävla för Föllinge IK. Samma år träffade han Mora-Nisse, som var mäkta imponerad av Ragnars stil i spåren.

För det mesta tränade Ragnar ensam hemma i byn. För att få till ett bra skidspår fick han ibland åka milspåret några gånger för att det skulle bli ett bra träningsspår, sen kunde han åka för fullt.

När skidåkaren Gunnar Larsson flyttade till Föllinge från Mora fick Ragnar hjälp med träningen. Senare fanns det dom som tyckte att Ragnars åkstil var en kopia av Gunnar Larssons. Gunnar stannade i Föllinge i tio år. Där startade han en sportaffär och på fritiden tränade han skidåkarna.

En av Ragnars träningskompisar var Janne Halvarsson från Hammerdal. Ragnar kommer ihåg att de en gång tillsammans gjorde en träningstur som innehöll både cykling och fjälltur. Först cyklade de från Föllinge till Gunnarvattnet, en sträcka på 8 mil enkel resa. Därefter gjorde de en fjälltur för att sedan cykla tillbaka till Föllinge nästa dag.

Några längre träningsläger hade de inte i klubben. De kunde åka till Vålådalen ibland och löpträna på de välkända myrarna.

Det var inte mycket man fick som skidåkare på min tid, berättar Ragnar. Skidmärket Splitken sponsrade med några skidor och klubben höll med kläder. Vid SM tävlingarna betalade klubben resorna och vid de internationella tävlingarna stod skidförbundet för resorna.

– Inte tjänade man några pengar på sin sport, säger Ragnar.

– Att få hjälp med vallningen var otänkbart. Det var man tvungen att kunna själv. Oj, vad vi testade vallor, minns Ragnar!

– När det var tävlingar måste man gå upp tidigt och valla för att sedan skynda sig ut i spåret och prova skidorna. Det var bara man själv som visste om det var rätt vallat. Det är inte som i dag, där ett vallateam sköter åkarnas skidor. I dag kan inte skidåkarna valla själv, säger Ragnar.

1963 kom det stora genombrottet för Ragnar Föllinge Persson. Detta år blev han både SM-kung och vinnare av Holmenkollens femmil med två och en halv minut. 1964 blev han SM-kung på nytt när han tog två guld och ett silver i Svenska skidspelen. I Kiruna vann han 30 kilometer före dubbla olympiska mästaren Eero Mäntyranta. Dessutom blev det en dubbelvinst vid Umespelen. Att vinna i Holmenkollen var stort.

– Jag är ju halvnorsk, säger Ragnar.

– När speakern berättade det i högtalarna började norrmännen heja på mig. Det var roligt!

Ragnar berättar vidare, att det alltid var en viss stämning när man tävlade i Holmenkollen.

Publiken bodde i tält i skogen och gjorde upp eldar. Det var folk efter hela spåret. Så är det ju än i dag, lägger han till.

Det skulle bli fler segrar under de kommande åren men 1969 tog skidkarriären slut. Ryggen började krångla. Något som, enligt Ragnar, kanske hade att göra med att han började jobba tidigt i skogen. Trots ryggbesvären ställde han upp i SM på skidor i Östersund, 1969. Det gick inte så bra på grund av den onda ryggen.

Efter skidåkningen började Ragnar jobba vid Jämtkraft. Där blev han kvar fram till pensionen. Tyvärr kan han inte åka skidor i dag på grund av att han opererat båda höfterna. Istället plockar han bär, jagar älg och umgås med barn och barnbarn.

På sin 45-årsdag fick han av sin fru Rosita ett durspel, som han tränar på mest varje dag. Det visar sig att han blivit en riktig hejare på att spela. Han tycker själv att det är roligt. Skidåkning på TV följer han med stort intresse. Snart är det OS, vilket han ser framemot.

Vi åker ned till Allaktivitetshallen i Föllinge. Där har Krokoms kommun bekostat ett fint glasskåp, så att alla ska kunna ta del av Ragnars fina priser. I hallen finns också Ragnars café.

Innan vi skiljs, säger Ragnar:

– Att tävla i skidskytte måste vara det svåraste som finns. Magdalena Forsberg var väldigt duktig och är nog den bästa skidskytt som Sverige haft. Jag kan inte annat än hålla med honom.

Mer läsning

Annons