Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven Wollters hjärta klappar för Ragundabygden

/
  • Skådespelarparet Sven Wollter och Viveka Seldahl levde tillsammans i 30 år, här fotograferade 1996.Foto: Jan Andersson

Kärleken förde Sven Wollter till Jämtland.

Nu arbetar han för att kulturlivet skall frodas i Ragundabygden.

– Vi är bergis att vi skall kunna göra detta till en vallfärdsort, säger han.

Annons

I en liten röd backstuga bakom vridläktaren som varit besöksmål för tusentals människor i sommar trängs Sven Wollter med flera andra skådespelare ur ensemblen till en Midsommarnattsdröm. Han är en gammal man nu, men på filmduken är han förevigad och tidlös. Framför spegeln mellan Kim Anderzon och Kajsa Linderholm kliver han in i sin roll som figuren Puck.

– Viveka Seldahl och jag började hänga ihop 1970, hennes mormor Frida bodde i Överammer och hade tolv barn. Vi brukade tillbringa jularna där tillsammans, vi sov i alla skrymslen och vrår i det stora huset.

– Jag blev god vän med människorna där och vi brukade hyra ett hus men 1977 köpte vi oss en kåk i Bölestrand som vi renoverade och som min son nu fått ärva av sin mamma.

– Jag har ett yrke som innebär så mycket psykiskt engagemang så det är jätteskönt att bara vara här och lyssna på tystnaden. Vi har en fin kälkbacke runt knuten så ungarna har älskat att vara här på vintrarna.

Sven Wollter var en av dem som lade fram idén om att bygga en vridläktare vid Döda fallet, vridläktaren blev klar till premiären av Vildhussen 1992.

– Redan från början kom folk och frågade mig om jag kunde göra en pjäs om Vildhussen och visade mig en pjäs från trettiotalet, Lars Molin hade skrivit en roman om Vildhussen så jag kunde historien. I början på nittiotalet ringde de mig från Sundsvallsteatern och sa att det fanns en roll som passade mig och att vi skulle turnera i Jämtland och Medelpad, men jag var inte intresserad av att turnera utan ville helst stanna här över sommaren.

– Pjäsen spelades i fyra år, då tillbringade vi somrarna här. Nu är det inte så märkvärdigt med skådespelare, men efter tv-serien Raskens 1975–1976 då var det lite märkvärdigt, men nu tar de mig och de andra skådespelarna som ett självklart inslag i gatubilden.

Under sommaren har Sven Wollter varit aktuell i pjäsen En midsommarnattsdröm där han spelar trollet Puck. Det är till nittio procent William Shakespeares text men anpassad till den jämtländska miljön.

– Planen för att göra midsommarnattsdrömmen presenterade jag redan då som en ide som jag tänkte regissera, Kim Anderzon var redan för 15 år sedan på förslag att spela i pjäsen. Vi fick fajtas länge.

– Jag tror att det fanns en osäkerhet hur man skulle använda skattepengar, jag förslog att man skulle söka EU-pengar när vi hade kommit med i EU. Men det fanns ingen riktig vilja, vilja fanns nog på sina håll men ingen riktig som ville ta tag i det.

– Och så blev Kalle Seldahl regissör och tiden gick. När han sitter i en intervju och får frågan om sitt drömprojekt säger han ”att få göra En midsommarnattsdröm på Döda fallet”.

– Då ringde någon från kommunen tio minuter senare och ville ha ett möte, man hade förstått att kulturen var en bra affär.

En Midsommarnattsdröm var bland annat ett samarbete mellan Sven och hans son Karl Seldahl som är regissör.

– De första uppgifterna vi fick var att vi skulle ha 6 000 biljetter sålda för att ekonomin skulle gå ihop, vi har sålt 9 400 biljetter, vissa grejer har blivit dyrare men vi är flera hundra tusen på plussidan.

– Samtidigt ska man veta att de professionella artisterna här förvisso inte har några toppgager, så man har anledning att komma ihåg att det fortfarande är så att kulturens utövare sponsrar finansiärerna och producenterna med ganska rejäla summor. Det är likadant överallt, det finns inte många yrkesgrupper som skulle acceptera de löneförhållanden som vi har inom teatern.

– De skulle bara garva åt det med utgångspunkt på vilket engagemang och den tid som läggs ner, det är mycket mer tid än den som läggs ner på repetitionerna. Man måste lägga ner mycket tid hemma på att efterforska med mera.

– Men ibland kan det kännas som att kulturpolitiker utnyttjar vårt engagemang: ” de har ändå så jävla roligt när de spelar, så då behöver de inte så bra betalt”, det är ingen som säger så men det ligger något i det.

Sven tror att det finns stor potential för kulturen i Ragundabygden.

– Nu har kommunen gått ut offentligt med att man vill fortsätta kultursatsningen inte bara med det här projektet utan också med andra projekt, därför att man inser att den här regionen är inget för den industriella etableringen, utan en kulturetablering som kan hålla bygden vid liv och locka turister eller folk som vill bo här. Jag tror att om området har skaffat sig en kulturell identitet så kan det bli intressant för människor att komma hit. Jag tror att det är en klok politik att satsa på.

Sven Wollter har redan en ny pjäs på förslag som ska utspelas på Döda fallet men det är ännu ett hemligt projekt.

– Men det är mer som regissör än som skådespelare som jag ska göra det. Jag är inte ung längre så jag måste räkna mina dagar lite noggrant.

Annons