Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Vi var först med vindkraftsteknikutbildning

/

Hon tillhörde den första elevkullen som gick på den nybyggda gymnasieskolan Hjalmar Strömer på slutet av 60-talet.

Annons

Dryga 40 år senare har hon varit med att skapa nationell dragningskraft till skolan, som biträdande rektor för Yrkeshögskoleutbildningen "Vindkraftstekniker".

– Vi behövde utveckla elprogrammet, började snegla åt det hållet och blev först i Sverige med en sådan utbildning, berättar Karin Liinasaari.

• Du gick i den första årskullen på den nybyggda skolan 1968. Hur var det då?

– Vi var ungefär 100 elever i fyra klasser som läste tillsammans. Jag gick samhälle, men det var ingen ren samhällsvetenskapsklass utan samhälle, ekonomi, natur och teknikerna läste en hel del tillsammans och tredje året blev vi en ren samhällsklass. Och det var mer katederundervisning då jämfört med vad det är i dag.

– I början var inte allt färdigbyggt. Matsalen och sporthallen var inte klar, så vi åt och hade idrott på Vattudalsskolan.

• Några andra skillnader mot i dag?

– Vi var många som bodde på elevhem. Jag kom från Norråker och då var det sämre kommunikationer, så jag bodde på Sörgård första året och sedan i egen lägenhet.

• I dag bor skyttegymnasieeleverna där, men då var det fullt hus. Hur var det?

– Det bodde 60 elever där, tjejerna bodde på ena sidan och killarna på andra. Och ungefär två timmar på eftermiddagen, fram till sextiden, var det läxläsning. Mellan 19–22 var det besökstid. Och efter klockan 22 skulle det vara tyst och låst.

– Jag minns att det en gång blev lite stök och vi blev inkallade till husmor sedan de hade hittat fotspår i snön utanför tjejernas fönster. Alla vi som kunde tänkas vara inblandade blev inkallade, säger Karin, utan att avslöja hur det hela löste sig.

• Nu är du tillbaka på skolan som biträdande rektor, men hur gick tankarna efter studenten från Hjalmar Strömer?

– Då var jag ganska studietrött, så jag åkte till Stockholm och jobbade ett år som sjukvårdsbiträde. Sen funderade jag på vad jag ville göra och det vägde mellan två val: kurator eller sjukgymnast. Det blev socionomutbildningen i Östersund mellan åren 1972–76.

• Sen blev det Strömsund igen?

– Ja, jag sommarjobbade en del i kommunen under utbildningen och när det var dags att söka jobb fick jag först jobb som hemtjänstassistent och sedan som socialassistent. Sedan jobbade jag som socialsekreterare och socialinspektör i tio år.

• Och hur hamnade du på Hjalmar Strömer?

– 1986 sökte de en skolkurator. Det kändes hemtamt att återvända, även om det var i en ny roll. Flera av mina gamla lärare var ju kvar, säger hon, och tillägger att det inte var svårt komma in i jobbet eftersom hon under utbildningstiden gjort praktik som skolkurator under ett halvår i Östersund.

• Sen jobbade du som kurator och vikarierade som studievägledare en del. När klev du in i biträdande rektorsrollen?

– Vid 2000 och då var det i första hand vuxenutbildningarna jag ansvarade för.

• I detta arbete dök snart vindkraftsteknikutbildningen, den första i sitt slag i landet, fram. Hur gick det till?

– 2005 var vi ett programarbetslag som tittade på hur vi kunde utveckla elprogrammet eftersom det hade börjat få väldigt få elever. Vi började snegla åt vindkraftshållet. Vi hade då börjat få förfrågningar kring det från arbetsförmedlingen, från privatpersoner och branschen, eftersom de då hade börjat med Havsnäsprojektet.

– Så vi började undersöka arbetsområdet och åkte bland annat till Norge och träffade bland annat elektriker med ansvar för vindkraftsparker. Sen satte vi ihop kurser till en utbildning som skulle matcha de behov av kunskaper som vi såg. Hösten 2006 startade en ettårig påbyggnadsutbildning för elektriker, som sedan har blivit tvåårig och nyligen har den gått från att vara en KY-utbildning till en yrkeshögskoleutbildning.

– Och nu har vi minst fem sökande per plats till de 20 platserna vi erbjuder varje år. Av de 17 elever som slutar i juni i år har tio av dem redan jobb och flera väntar på erbjudanden.

• Anade ni då, när ni skissade på en ny utbildning, hur rätt ni skulle träffa?

– Nej, vi tänkte att vi behövde något nytt, men hade väl inte en aning om att utbyggnaden av vindkraft skulle ta sådan fart och bli så stor. Det känns jätteroligt och vi har fått flera vitsord från företag som anställt studenterna som har gått här.

– Nu har fler utbildningar på andra ställen i landet kommit till, men vi var fortfarande först, säger Karin med stolthet i rösten.

Mer läsning

Annons