Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nallen har vaknat – nu startar jakten efter föda

/
  • Det är inte ovanligt att få se en björn komma simmandes över ett vattendrag när de har vaknat ur vintervilan. Björnar är väldigt bra simmare. ”De kan simma över Ströms Vattudal i princip för nöjes skull”, säger Lars Svanberg.
  • När ungarna är små och inte hunnit bli så snabba är det inte ovanligt att honan tar dem på ryggen när hon ska förflytta sig.
  • Björnarna är allätare och har en väldigt bred meny. Tussilago är en favorit nu på våren, men de gillar även andra växter, örter och bär eller djurkadaver.

I dag vaknar björnarna. I alla fall om man ska tro bondepraktikan. Men sanningen är givetvis den att flera redan stigit upp, medan några drar sig ända till maj.

LT har inför stundande björnsäsong rätat ut en del frågetecken kring nallarna.

Annons

– I stora drag stämmer det med Tibertiusdagen. Kring den här tiden vaknar många av dem, säger Lars Svanberg, som har stött på björnar i naturen och jobbat med dem till och från hela livet.

Med andra ord har han hunnit se, studera och lära känna björnarnas alla manér och kan konstatera att de i stort är som vi folk är mest. De styrs av maten och kärleken och är i övrigt ganska lättsamma och lite bekväma av sig. Honorna är överlag mer ordningsamma och hannarna lite mer lata av naturen.

Det syns tydligt på valet av ide.

– Jag har aldrig sett en hona som inte har haft ett bra och ombonat ide där hon grävt, rivit kvistar och bäddat med mossa.

Troligtvis har honan en inneboende instinkt att försäkra sig om att hon och de eventuellt kommande ungarna ska ha det bra. Hanen däremot kan nöja sig med en gran.

– De kan i princip bara snöa ned någonstans på hösten där det är lite vindskydd. Det kan hända att de vaknar under en töperiod på vintern och river sig lite mer kvistar.

– Jag brukar säga till skidåkare på vintern att ser de någon rishög i skogen så kan det vara en björnhane som ligger där och sover.

Men nu i april när värmen får snön att tina och ljuset gör dagarna långa vaknar hannarna till ur sina enkla boningar.

– Honorna med ungar ligger till i slutet på månaden när det är mer barmark och det är lättare att förflytta sig. Just nu är ungarna så små, kring 2,5 kilo.

Så björnar vi ser spår efter nu är sannolikt en hane som är ute och letar mat. Och det är en varierad meny de föredrar. Hanarna är duktiga på att leta reda på kadaver, men de tidiga växterna är en bra bas för dem.

– Det kan vara tussilago en dag och en älg nästa dag. Och myrstackar ger de sig på, där äter de myrlarver, säger Lars.

Tussilagon växer i dikeskanten och det är därför ingen tillfällighet att se björnarna strosa längs vägar så här på vårkanten.

– De är inte lika rädda på våren när de letar föda och de äter mycket gräs och det växer tidigt längs vägarna.

Och vissa öar ute i Ströms Vattudal är kända bland björnar för sin tidiga avtining och tidiga grönska. Att se dem där ute tidigt på året är därför inte heller ovanligt.

– Björnar simmar otroligt bra, att ta sig över Ströms Vattudal är inga bekymmer för dem.

Ungarna som inte lärt sig simma än kan då i stället få åka med mamman på hennes rygg.

– Honan kan ta en till två ungar sittande på manken när hon behöver förflytta sig snabbt eller ta sig över svaga isar.

Lätt och smidigt vill björnarna gärna ha det i födojakten. Så vill man inte ha besök av en närboende nalle är det därför klokt att inte lägga ut matrester på gården på vårkanten. Risken är då stor att de återkommer och till slut klassas som en ”problembjörn”.

Lite senare på våren är det älgkalvar som gärna lockar björnarnas hunger. Och en del björnar drar till fjälls där renarna kalvar.

– Där kan de ställa till med en hel del stök för renägarna, säger Lars.

Men annars är de inte särskilt aggressiva. Hanarna kan bli stingsliga när de går i ide på hösten och honorna markerar tydligt om något stör henne och hennes ungar. Men särskilt intresserade av att konfrontera människor är de inte, de drar sig hellre undan.

– Det är många som inte törs plocka bär längre och det är synd för björnarna är inte farligare nu än de varit tidigare, säger Lars.

Och björnarna har funnits länge i länet. De är dessutom kända för att vara lätta att tämja och det finns historier från Ströms Vattudal om hur folk på 1800-talet tämjde sig en nalle att ha som uppvisningsdjur.

Mer läsning

Annons