Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Vävstugan står stolarna sällan stilla

/
  • Elisabeth Johansson och Elsa Andersson hör till de som varit med längst i föreningen. Och nu sätter de återigen i ordning en ny väv vid en av vävstolarna.
  • Maj-Lis Glans är en av föreningens researrangör och det brukar bli någon utflykt om året, antingen inom länet, ut mot kusten eller längre bort i landet. – I år ska vi till Holma Hälsingland, berättar hon.
  • – En sån här vävförening borde finnas i alla byar, säger Maj-Lis Glans. För i princip varje dag är det någon som sitter och väver och får en stunds gemenskap.
  • Att sätta i ordning en väv ser lite pillrigt ut, men medlemmarna försäkrar att är man bara van så går det.
  • Föreningen gör gemensamma inköp av garner och annat material.
  • Randi Persson har precis börjat väva på en pläd med mönsternamnet Rönnbär. – Jag ska väva två stycken plädar och en pläd tar nog minst fem–sex timmar att göra.

Vardag som helgdag. Dagtid som kvällstid. Alltid är det någon som befinner sig längst upp i Medborgarhuset i Hammerdal.

Annons

För där har Vävstugan, med dess trogna skara medlemmar hållit till sedan 1978.

När man stiger över tröskeln kan man inte ta miste på var man hamnat. I den stora tvåan är varenda kvadratmeter utnyttjad till max för att rymma de 14 vävstolarna. Och vid sex av dem sitter denna dag några av föreningens kvinnor.

Det hela började den 23 januari 1978 då initiativtagarna Margit Nilsson och Mia Abrahamsson grundade föreningen. Elsa Andersson och Elisabeth Johansson är två medlemmar som varit med sedan starten.

– I början hade vi inte så mycket så vi lånade ihop vävstolar och sedan köpte vi andelsstolar, säger Elisabeth.

Föreningen blev snabbt populär och har som mest haft strax över 60 medlemmar. I dag är de 53 stycken och den största delen är högst aktiva. På årsmötena och arbetsaftnarna kommer ofta 70–80 procent av dem.

Och till den dagliga verksamheten dyker de alltid upp någon. Föreningen är uppdelad på 14 grupper som samsas om en vävstol. Tillsammans hjälps man åt att bestämma om det är en pläd, löpare, duk eller gardin som ska vävas och sedan sätter man i ordning vävstolen. Därefter har de en turordningslista så att alla för chansen att väva. Och med jämna mellanrum väver man till föreningens lager som säljs i Sikås Bua, vid julskyltningen, Sikås marknad och vid deras populära lotterier.

– Det är väldigt rogivande att väva, säger Elsa Andersson.

När de väl är i lokalen flyger tiden gärna iväg. Men det är inte bara vävningen som lockar, det är lika mycket gemenskapen, det sociala att träffas och göra ett avbrott, ta en fika och bara umgås. Och de gör årligen någon eller några resor inom länet eller landet med någon textilutställning eller något väveri som mål.

– Ja, det är det sociala som lockar. För inte behöver man så förbaskat många dukar, säger Maj-Lis Glans.

Men nog blir det mycket vävt också när de sätter sig vid vävstolarna. Årligen producerar de 300–400 meter väv.

Till och med när Medborgarhuset, som föreningen hyr av, hade ekonomiska problem för drygt två år sedan och elen i fastigheten stängdes av gick medlemmar dit och vävde.

– Då satt jag här med pannlampa och vävde trots att det var ganska kallt, säger Elsa Andersson.

– För om vi hade behövt flytta härifrån så behövde vi ju väva ur vävstolarna.

Mer läsning

Annons