Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vi festar inte mer än andra ungdomar”

/
  • ”Vi träffas en gång i veckan och umgås         väldigt mycket därutöver. Vi planerar olika aktiviteter och givetvis diverse fester, men inte mer än andra skolelever. Det handlar mer om en social        gemenskap under gymnasieåren, som sedan följer med under hela livet”, säger Oskar Björk, ordförande i föreningen Alces Alces, Felix Dahlström-       Persson och Felix Starlander, i föreningen Lyran. Foto: Henrik Flygare
  • ”Det är inte lika intressant när vi ordnar Lilla Vasaloppet, Bollskoj med Korpen, eller håller prosatävlingar på skolan”, säger Felix Starlander.

Medlemmarna i gymnasieföreningar festar inte mer än andra gymnasieelever. Och de bedriver betydligt mer seriös verksamhet än de invalsprocedurer som uppmärksammats i media. Det säger de föreningsmedlemmar LT har träffat.

Annons

– Det är synd att fördöma gymnasieföreningarna när det är den svenska alkoholtraditionen den debatten egentligen gäller, säger Oskar Björk, ordförande i föreningen Alces Alces.

Felix Starlander, tidigare ordförande i Östersunds gymnasieförening Lyran och Fredrik Hjelm, tidigare ordförande i föreningen Baneret håller med.

– Visst har vi fester, men definitivt inte mer än andra gymnasieungdomar, säger Felix.

I stället poängterar de den sociala gemenskapen som den främsta anledningen till att de håller ihop under de tre åren.

Det finns tio föreningar i Östersund, med medlemmar från både PC, Wargentinsskolan och John Bauer. Sex föreningar är för killar och fyra är öppna för tjejer. Någon blandad förening finns inte än.

Och de har funnits med länge. Föreningen Lyran bildades 1864, Baneret har funnits i 70 år och Alces Alces bildades för 32 år sedan.

Mellan 18 och 20 medlemmar finns i föreningarna och en tredjedel väljs in som nya vid varje skolstart.

– Föreningarna är öppna för vem som helst, men vi tar med folk som vi tror kan föra arvet och traditionerna vidare, säger Felix Starlander.

– Skulle det bli för många medlemmar skulle det bli mindre seriöst och det finns risk för att traditionerna utarmas, säger Fredrik Hjelm.

Och traditionerna inkluderar inte spritfest efter spritfest och förnedrande invalsprocesser med våldsinslag. I alla fall inte i de föreningar de representerar, betonar de.

– Vi träffas en gång i veckan och umgås väldigt mycket därutöver. Vi planerar olika aktiviteter och givetvis diverse fester, men inte mer än andra skolelever. Och vi tar hand om varandra om det spårar ur, säger de.

Är det någon medlem som ständigt spårar ur eller slutar engagera sig i föreningen tar man ett snack med den medlemmen. Fungerar inte det kan man bli utröstad.

Ändå blir det debatt kring invigningsritualer och fester?

– Det är väl främst det utomstående ser och hör. Och folk gillar att höra om skandaler, säger Fredrik Hjelm.

– Och eftersom våra möten är stängda och föreningarna exklusiva för de som är med så ser man inte allt vi håller på med och det sticker nog folk i ögonen, säger de.

Den mer seriösa verksamheten, när de bara är ett gäng sammansvetsade vänner som för föreningstraditionerna vidare märks inte så mycket utåt.

– Det är inte lika intressant när vi ordnar Lilla Vasaloppet, Bollskoj med Korpen, eller håller prosatävlingar på skolan, säger Felix Starlander.

– Och vi håller faktiskt på med lyrik och musik, som är den inriktning Lyran har. Det är inte något vi bara säger.

Mer läsning

Annons