Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vännerna letar Emmas ursprung

/
  • Emma Thoréns och Sara Lindbergs arbete för att få ihop pengar, att söka information om vilka papper de måste leta efter för att hitta Emmas mamma samt att knyta olika kontakter för att få hjälp pågår för fullt. Inom kort åker de till Stockholm för att träffa Chicola en förening för adopterade från Latinamerika. Foto: Ulrika Andersson

Emma Thorén har en dröm. En dröm om att hitta sin biologiska mamma i Colombia. Hennes nära vän Sara Lindberg tänker göra allt hon kan för att hjälpa till. Tillammans har de startat en blogg. Genom den hoppas de knyta värdefulla kontakter och samla pengar för att ha råd att resa till Colombia och söka rätt på Emmas rötter.

Annons

Det är två sprudlande, jordnära och hoppfulla tjejer som öppnar dörren när LT:s reporter och fotograf kommer och hälsar på. De har varit vänner i fem år.

– Vi träffas varje dag och gör allt tillsammans. Emma har alltid pratat om att hon vill hitta sin biologiska mamma och det är självklar grej för mig att hjälpa till, säger Sara.

De startade bloggen för två månader sedan.

Emma Thorén är 24 år och kom som adoptivbarn till Sverige när hon var tre.

– Jag vet vad min mamma heter. Jag vet att jag bodde i Cali och tror att min mamma bor där. Jag har två syskon, en lillebror och en storasyster. Jag vet också att det var min mormor som lämnade mig till barnhemmet, säger Emma.

Hon vet vilket barnhem hon bodde på och vilken adoptionsbyrå som skötte adoptionen.

– Jag har jättesvaga minnen från Colombia. Jag pratade bara spanska när jag kom hit, men nu kan jag inte det. Men de som läst spanska säger att det hörs att jag har det i mig när jag säger något ord. Det kanske är så, jag vet inte, säger Emma och ler med hela kroppen.

Men Emma och Sara ska gå en spanskkurs för att lära sig lite till resan.

– Att adoptera barn är en jättebra sak men att leva som adopterad är någonting annat, säger Emma.

– Många jag träffar frågar vad jag gör här. När de hör att jag pratar bra svenska förstår de att jag är adopterad. Men då frågar många om vad jag vet om mina biologiska föräldrar och mitt ursprung. Men sådant frågar de ju inte andra svenskar om.

– Det kan ju vara känsliga frågor för dem som är födda i Sverige också men som adopterad förväntas man lätt kunna svara, säger Emma.

Ett annat exempel är när hon är på hälsocentralen.

– De frågar ju om man har några ärftliga sjukdomar, problem med hjärtat till exempel, säger Sara.

– Men sådant vet ju inte jag, säger Emma.

– Och i skolan pratade man mycket om sitt ursprung, sin familj ... det var jobbigt att inte veta, säger Emma.

Emma har lätt för att prata om vem hon är, hur det känns att vara adopterad och hur hennes liv utvecklat sig. Det berättar hon också i ord, med bilder och på film på bloggen. Bland annat berättar hon om sin uppväxt med sina adoptivföräldrar.

– Den var inte bra. Jag har ingen kontakt med min adoptivmamma idag.

– Jag måste blotta mig och vara öppen, ge för att få något tillbaka, säger Emma.

– Flera företag har hjälpt oss med saker att auktionera ut för att få in pengar, med fotografering, planscher, visitkort och tips på hur vi ska marknadsföra resan. Men för att kunna åka måste vi få ihop pengar. Det var därför vi startade bloggen emmasresa.se. Att blogga är så stort och företagen syns genom annonser på hemsidan och genom att vi skriver om det. Men alla kanske inte tror att vi är seriösa. Men det är vi, säger Sara.

Resan är planerad till oktober i år, och de ska vara borta i två månader. Båda tror att de kommer att hitta Emmas mamma.

– Det måste vi tro, säger Sara Lindberg.

– Det måste vi hoppas. Men det kan ju vara så att hon inte lever, eller att vi inte hittar henne. Men då måste jag acceptera det, säger Emma Thorén.

Mer läsning

Annons