Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trygghet viktigaste uppgiften för en förälder

/
  • Det är mycket som skiljer i föräldraskapet mellan generationerna, men också mycket som är gemensamt. Att ta sig tid att vara tillsammans, det är det viktigaste tycker Bengt Johansson, Joakim Forshus och Johannes Adolfsson. Barnen Melwin och Sara verkar hålla med om det.
  • ”Jag ångrar att jag inte ägnade mer tid åt mina första barn. Man lär sig av misstagen antar jag”, säger Johannes Adolfsson.
  • Det är mycket som skiljer i föräldraskapet mellan generationerna, men också mycket som är gemensamt. Att ta sig tid att vara tillsammans, det är det viktigaste tycker Bengt Johansson, Joakim Forshus och Johannes Adolfsson. Barnen Melwin och Sara verkar hålla med om det.
  • Elwin vill gärna vara med pappa Joakim. Framåt våren får han dessutom ett litet syskon att leka med.
  • Namn: Joakim  Forshus 22 år.Yrke: Ventilationsmontör.Bor: I Ångsta.Barn: Melwin 2 år.
  • Namn: Bengt  Johansson 73 år.Yrke: Pensionerad  glasmästare.Bor: I Ångsta.Barn: Ulrika 46, Sara 44, Hans 35, Astrid 33.
  • Namn: Johannes  Adolfsson 42 år.Yrke: Medielärare och livemusikproducent.Bor: I Ångsta.Barn: Isac 15, Miriam 13, Sara 4, Hanna 2,5 år.

Föräldraskap förändrar. Och föräldraskap har förändrats över tid. I morgon är det fars dag och LT har samlat i hop tre pappor som representerar tre olika generationer.

Annons

Totalt har de nio barn och en stor erfarenhet av hur det är att vara pappa till stora och små barn.

Det är Bengt Johansson, 73 år och fyrabarnspappa, Johannes Adolfsson, 42 år och fyrabarnspappa, samt Joakim Forshus, 22 år som har ett barn.

Vi träffas hemma hos Johannes och hans familj i Ångsta över en fika. Inte särskilt mycket är sig likt i dag sedan Bengt blev far för 46 år sedan.

– När det var dags att föda åkte ju även jag med, men det var ju inte tal om att stanna kvar på sjukhuset, som man har möjlighet till nu, säger Bengt.

Nu är pappan med redan från början.

– Vi var faktiskt iväg på ultraljud i dag, vi ska få en unge till. Den ska komma i april! slänger Joakim ur sig.

– Men, va fan, det har du inte sagt någonting om, skrattar Johannes.

– Det lär nog sluta med fyra stycken för dig också, som för oss, flinar Bengt.

– Nä, det räcker med två, sen är det nog bra, säger Joakim. Han ser ut att mena det.

Att föda barn är en stor upplevelse för båda föräldrarna.

En blivande far i dag har möjlighet att vara med redan från första kontrollen tills det är dags att åka hem med barnet efter förlossningen.

Samtidigt kan det för en del pappor kännas som att stå lite vid sidan av och titta på.

– Det är ju kvinnan som ska föda, det är ju självklart, men vi är ju ändå två personer som ska bli föräldrar. Det är så pass stort kvinnofokus på BB att det kan vara svårt att känna sig delaktig som man. Om paret är överens om vad man vill, och om man har pratat om till exempel smärtlindring och andra praktiska saker är det enklare att känna att du är med, säger Johannes.

När barnet väl kommit hem tycker nog alla att tillvaron blir lite annorlunda jämfört med tidigare.

– Jag var hemma i flera år då vi fått barn, säger Bengt. Det var väldigt ovanligt, det var ju över 40 år sedan. Det var ju inte så många män som var hemma med barnen på den tiden.

– Då jag till exempel var på något möte och skulle presentera mig, och jag sa att jag var hemmaman så undrade ju folk vad det var för något. Jag fick ju ingen lön eller ersättning så det blev ju lite kärvt ekonomiskt också, men vad gjorde det. Det var ju fantastiskt att kunna vara med ungarna så mycket. Koka gröt på morgnarna och ha ungarna på ryggen.

– Jag hade två olika system för mina två kullar, säger Johannes. Med de första barnen var jag bara ledig i tio dagar och det har jag jättedåligt samvete för, både för deras skull och för min egen. Jag jobbade så sjukt mycket och var verkligen fokuserad på arbetet, jag var med i en massa föreningar och sådant också. Med de senaste två var jag ledig väldigt mycket och bättre kan man ju inte ha det.

– Man lär sig väl av misstagen antar jag. Samtidigt blir ju ingenting bättre av att grubbla över saker man missat, det går ju ändå inte att ta igen det senare. Livet går ju inte i repris och man kan ju inte byta blöjor på en mopedist.

– Jag har varit hemma i ett halvår ungefär med Melwin och när nästa kommer vill jag vara hemma minst ett halvår också. Man får uppleva så mycket när man är hemma med sitt barn, funderar Joakim.

Tiden verkar vara det centrala i föräldraskapet. Det tar tid att vara förälder, och det ska få ta tid. Allt det andra får väl ta lite mindre tid i stället.

Alla tre vill att barnen alltid ska vara med, överallt, även vid bröllop, begravningar och sådant.

– Barnbord vid fester och sammankomster har jag väldigt svårt för, säger Johannes. Många vill ju ofta att barnen ska vara lite avsides för att de bråkar, men trygga barn bråkar inte, och trygga blir de ju om vi är tillsammans med dem.

Att skapa trygghet är den viktigaste uppgiften för en förälder, och närheten och umgänget är grunden för den tryggheten.

Det är alla pappor vid bordet överens om.

– Det är ju fantastiskt att samhället gått dit, att vi pappor har möjlighet att vara hemma när barnen är små. Det är ju en mänsklig rättighet att få vara med sina barn, säger Johannes.

Och sedan då, när barnen inte är så små längre?

– Ja, när barnen är små är man ju lite orolig ibland för att de ska göra illa sig eller när de ringer från dagis och säger att man måste komma för att de är sjuka, säger Johannes. Men det där förändras ju. När de blir större är det ju andra saker man funderar på, att de ska kunna plugga det de är intresserade av, få ett jobb de trivs med och sådana saker.

– Ja, inflikar Bengt, vars äldsta barn är 46 år. Orolig är jag väl inte och jag går ju inte och är rädd för att saker och ting ska hända, men jag är ju mån om att barnen ska ha det bra i livet och det är väl något som aldrig går ur, hur gamla de än blir. Man är ju pappa hela livet.

Mer läsning

Annons