Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tony fick diagnosen Aspergers – förändrade hans liv

/
  • Tony Dennor har spelat synt sedan fyraårsåldern och älskar att komponera musik i alla stilar. Han gör svensk schlager, italienska, romantiska operor och orientalisk musik. Men mest gillar han det tyska uttrycket.”Det står för disciplin, ordning och reda. Sådant som jag gillar”, säger han.
  • En gång i veckan går Tony i en Aspergergrupp, de träffas och utbyter tankar, något som har hjälpt honom att förstå att han inte är ensam.
  • I dag är Tony Dennor 33 år och förtids            pensionerad. Diagnosen Aspergers syndrom innebar en lättnad för hela familjen. ”I dag har jag faktiskt roligt med mitt Aspergertänkande och skulle inte vilja byta”, säger han.
Foto: Ulrika Andersson

Tony Dennor var ett barn som aldrig passade in någonstans och en tonåring som flydde från omvärlden. Först i vuxen ålder får han diagnosen Aspergers syndrom. Det blir räddningen för hela familjen.

Annons

– I dag har jag roligt med mitt Aspergertänkande, säger Tony.

Det är en vanlig dag hos Tony Dennor. Han klev upp åtta på morgonen, åt frukost och diskade sedan noga efter sig. Hade det varit torsdag skulle han ha storstädad lägenheten från golv till tak. Men i dag är det onsdag, vilket betyder att han direkt kan sätta sig vid sina syntar och börjar komponera musik. Rutinerna är fasta, precis som en aspergare vill ha det.

– Jag kan komponera alla musikstilar, jag hör låten i huvudet och sen skriver jag snabbt, säger Tony, som bland annat har komponerat en opera till Jan Löfgren vid Länskulturen. Musikstycket framfördes bland annat under Gregoriemarknaden för ett par år sedan.

– Spela den där låten som de spelade på radiostationen i Taiwan, säger pappa Jan-Åke Eliasson.

Tony söker i datorns arkiv och sen diggar de tillsammans en stund. Far och son ser ut att ha riktigt roligt tillsammans. Men det har inte alltid varit så.

Året är 1982, Tony är sex år och har fortfarande inte börjat prata. Han är svår att nå och gillar mest att sitta i fred vid sin synt. Först senare upptäcker läkarna att det är en osynlig gomspalt som har försenat hans tal. Det blir operation.

– Musiken var som ett språk för mig, jag har spelat synt ända sedan fyra års ålder. Att komponera en låt är för mig som att skriva ett vykort, säger Tony.

Tony börjar prata, men hans sociala förmåga blir inte bättre. I tonåren accelererar problemen, han hoppar av högstadiet och får arbetsträna i stället. Det är som om han befinner sig i en egen bubbla, utanför samhället. De osynliga koderna och reglerna i omgivningen är han oförmögen att tolka. Väder- och vindsnack går bort, det blir lätt missförstånd. Dessutom är han enormt stresskänslig och i stort behov av rutiner.

– Tony var aldrig intresserad av tjejer och av att gå på krogen som andra i hans ålder. Han ville bara sitta hemma och göra musik och blev vuxen väldigt sent, säger Jan-Åke.

Precis som Tonys mamma Vivianne är han förtvivlad för att han inte förstår vad som är fel. Men det ska snart bli ännu värre. Tony går in i psykoser och åker in på psykakuten med förvirringssyndrom. Medicineringen blir allt tyngre, men ingen verkar vara särskilt intresserad av att hitta roten till problemen. Det är inte förrän de träffar en läkare från södra Sverige som de får hjälp. Läkaren förstår direkt att Tony har funktionshindret Aspergers syndrom. Han får sin diagnos när han är 31 år.

– Hade vi inte fått diagnosen hade vi gått under som familj. Plötsligt förstår jag allt, varför hans uppväxt har varit som den har varit, säger Jan-Åke.

I dag är Tony förtidspensionerad och har föräldrarna i lägenheten mittemot. De tittar ofta in, eftersom det händer att Tony glömmer bort att äta när han är som mest inne i sitt musikskapande. Han har också hittat samhörighet i en Aspergergrupp. En gång i veckan träffas de och utbyter tankar och erfarenheter, något som har hjälpt Tony att förstå att han inte är ensam.

– Vi håller på att lära känna varandra, nu kan vi till och med skämta om hur vi fungerar. I dag har jag faktiskt roligt med mitt Aspergertänkande och skulle inte vilja byta, säger Tony, som genom gruppen även har insett att människor med syndromet ofta har olika specialintressen, som de ägnar mycket tid och kraft åt.

Tony har sitt musikskapande och hoppas att han ska slå igenom en dag. Just nu håller han bland annat på med att bygga en stor syntstudio i sitt forna sovrum.

Extra stolt är han också för att syntmästaren Jean-Michel Jarre har lagt till honom som vän på Facebook.

– Musikbranschen är svår, men jag vet att jag kommer att lyckas. Det har varit nära flera gånger, säger Tony.

Mer läsning

Annons