Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att få kvinnovåld dokumenterat i vården

/
  • Vem det är som dokumenterar skadorna på misshandlade kvinnor spelar ingen större roll. Huvudsaken är att det finns ett ställe vi kan vända oss till, och att det blir gjort där, säger Helena Lassen Wikén på kvinnojouren i Östersund.

Kvinnor som har blivit misshandlade av närstående och vill få sina skador dokumenterade stöter ofta på patrull, både från akuten och primärvården. Det skriver Helena Lassen Wikén på Kvinnojouren i ett brev till Landstinget. Under påskhelgen är det extra svårt då hälsocen-tralerna är stängda i flera dagar.

Annons

Misshandlade kvinnor som hör av sig till kvinnojouren uppmanas alltid att få sina skador dokumenterade. Dokumentationen är viktig eftersom den kan användas vid en eventuell rättegång, men det är sällan enkelt för kvinnorna att få en dokumentation.

På akuten sysslar de med akutsjukvård. Dokumentation i form av fotografering är inte aktuellt där.

– Jag kan naturligtvis inte bli upprörd över att akutläkare inte kan dokumentera skador. De har ju köer och måste prioritera, men kvinnor som vill få sina skador dokumenterade borde kunna slussas vidare till någon som kan göra det, säger Helena Lassen Wikén.

Hos primärvården är det ofta svårt att få en tid i nära anslutning till att skadorna uppstått. Svaret från hälsocentralerna är ofta att blåmärkena syns bättre efter några dagar.

– Bekymret är att det kan finnas andra skador än blåmärken som inte syns lika bra efter en tid, dessutom händer det att kvinnan ångrar sig efter ett par dagar och inte vill – eller törs – agera, säger Helena Lassen Wikén.

Under påsk och andra storhelger är hälsocentralerna dessutom stängda i flera dagar och någon skadedokumentation blir extra svår att få.

Sandra Rosén är polis och jobbar som utredare med brott i nära relationer i Jämtland.

– Vi dokumenterar en hel del på brottsplatser, det är en viktig del i utredningarna. Skadedokumentation är däremot besvärlig, speciellt om det ska presenteras i en rättegång. Vi kan inte avgöra exakt hur gammal en skada är och om den har uppstått på ett sådant sätt att den överensstämmer med beskrivningen av händelsen, det måste en utbildad läkare göra, säger Sandra Rosén.

Polisen kan ändå bistå kvinnorna genom att kontakta den berörda hälsocentralen och boka tider.

– Det brukar vara lättare om vi ringer. Polisen behöver inte ta hänsyn till telefontiderna som finns, vi har ett annat telefonnummer som vi ringer. Dessutom kan det vara lättare att få en tid snabbt om den bokas av oss, säger Sandra Rosén.

Primärvården i Jämtland består av ett trettiotal hälsocentraler och ett tiotal distriktssköterskemottagningar. Att hälsocentralerna sköter dokumentationen är därför omständig för såväl polisen, kvinnojouren och den utsatta kvinnan.

– Vi på kvinnojouren måste alltid börja med att fråga vilken hälsocentral kvinnorna tillhör. Om de tillhör en hälsocentral ute i länet men befinner sig hos oss i Östersund är vi fel från början och det blir onödigt krångligt. Många av kvinnorna känner sig dessutom oviktiga och vill ofta inte ta upp tid i onödan från vården, säger Helena Lassen Wikén.

En del kvinnor dokumenterar sina skador själva, ibland under flera år, tills de en dag känner sig mogna att göra en anmälan, men det räcker inte för att få ett rättsintyg.

– I den bästa av världar har akuten hand om dokumentationen. Ur utredningssynpunkt skulle det vara absolut smidigast, säger Sandra Rosén.

Mer läsning

Annons