Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Största risken är landskapsbilden”

Att bryta uran medför samma risker som vid annan gruvbrytning. Det svaret ger Sveriges geologiska undersökning, SGU.

Annons

SGU är den statliga myndighet som ansvarar för frågor som rör berg, jord och grundvatten i Sverige.

Brytningen sker genom att man gräver sig ned till de uranhaltiga alunskiffrarna. Och Lisbeth Hildebrand, geolog på SGU, förklarar att alunskiffrarna i Sverige är låggradiga på uran, det vill säga har i jämförelse med stora uranförekomster i till exempel Kanada, väldigt lite uran i sig.

Vilka risker kan finnas med uranbrytning?

– Den största risken med uranbrytning, som vid all annan dagbrottsbrytning, är att den förstör landskapsbilden. Men redan när man öppnar en gruva ska man kunna redogöra för hur man ska återställa den, svarar Lisbeth Hildebrand.

Däremot kan icke hälsosamt damm möjligen uppstå i en brytningsprocess.

– Men vid den miljöprövning som görs krävs att man redovisar åtgärder på problemen för att en gruva överhuvudtaget ska få öppna.  

Ingen har ännu ansökt om brytningstillstånd för uran i Sverige.  

– Om eller när detta sker är jag övertygad om att miljödomstolen kommer att vara extra kritisk, uppger Lisbeth Hildebrand.

Uranet i sig är inte nämnvärt radioaktivt, men när det sönderfaller bildas bland annat radongas. Radongas kan ge upphov till lungcancer och i all form av underjordsgruvor har man med tiden fått förbättra ventilationen avsevärt. I ett dagbrott blir det dock aldrig samma koncentration radon i luften.

– Radonproblem uppstår ej eftersom brytning sker i dagen, dagbrott, uppger Lisbeth Hildebrand.

Mer läsning

Annons