Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukdomen som tar ett liv i timmen

/
  • Erik har supit bort tre äktenskap, barn och företag liksom sina vänner. Men nu börjar han hitta tillbaka till dem igen efter sex år som nykter alkoholist. Hjälpen fanns bakom AA:s dörrar.  Foto: Ulrika Andersson

Varje timme dör en alkoholist i det här landet. Bakom den siffran finns en person som har ett namn, ett ansikte och en familj. Men flertalet alkoholister finns inte på parkbänken utan hemma i tv-soffan.

Annons

I dag kommer runt tusen Anonyma alkoholister från hela landet till Östersund för att delta i AA:s landsmöte.

Redan i går var det avstamp med ett offentligt möte i Wargentinsskolans aula.

– Vi i AA är inte experter men vi har en stor och samlad erfarenhet av alkohol och av att sluta dricka sprit.

Klart är att alkoholism är en familjesjukdom. Inom AA försöker de föra budskapet vidare till dem som fortfarande sitter fast i detta helvete om vad alkoholism är. Här delas erfarenheter och medlemmarna får hjälp att tillfriskna.

– Det är ingen direkt höjdare att vara gift med en alkoholist för det handlar mycket om lögner och manipulation. Det handlar om förnedring och ångest liksom mycket självbedrägeri.

Vem är då alkoholist?

– Den som får ökande negativa konsekvenser av sitt drickande, exempelvis förlorar körkortet, frun flyttar för att jag dricker för mycket eller myndigheterna tar ifrån oss barnen.

Erik har varit nykter alkoholist i 6 år, men varje dag måste han fortfarande bestämma sig för att inte ta det första glaset. Hittills har det gått bra.

– Alkoholism är en demokratisk sjukdom för den kan drabba såväl en gatsopare som statsministern. Men det är en osynlig sjukdom eftersom det är en mycket liten del som sitter på torget.

– De flesta finns i hemmet och på arbetsplatsen och den vanligaste parkbänken är faktiskt tv-soffan.

Erik började supa redan som 12-åring, när han var 17 år totalkvaddade han en bil i fyllan och hamnade på sjukhuset svårt skadad. Väl hemma lovade han sin mamma att aldrig dricka sprit mer. Redan samma kväll gick han ut en sväng och kom hem dyngfyll.

Sedan blev det bara värre.

Han tappade kontrollen helt. Bland annat berättar han en episod när han skulle vara ”barnvakt” till sina två döttrar över helgen. På fredagen lovade han att de skulle åka på zoo samtidigt som han hällde i sig brännvin.

– Jag sa att vi skulle stiga upp tidigt för vi hade mycket att göra. När de försökte väcka mig på lördagsmorgonen hittade jag på att bilen var trasig eller att det var stängt på zoo. I stället skulle vi gå till grannen och leka cirkus.

Främsta orsaken till detta var att Eriks sprit var slut men grannen hade mer. Där skulle han imponera som eldslukare och tog bensin i munnen varvid hela huvudet tog eld. Han minns ännu chocken i barnens ögon.

Till sist handlar det om att kapitulera, att förstå att detta kan man inte ta sig ut på egen hand. Hjälpen för Erik fanns bakom AA:s dörrar.

Men det gäller att erkänna och acceptera att man är alkoholist och tro på en lösning också, trots att alkoholism inte kan botas.

Fotnot: Pelle heter något annat i verkligheten.

Mer läsning

Annons