Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Remonthagen kämpar de för att höja livskvaliteten

/
  • Sjukgymnasten Emma Svedberg har satt ihop ett träningsprogram till var och en av postpoliopatienterna.
  • Emma Svedberg trivs med sig jobb även om det ibland blir tungt med alla aviserade besparingar.
  • Postpoliopatienterna tränar under sjukgymnasten Carina Glav-hammars ledning. Marianne Sundqvist och Ingrid Lundqvist kämpar på.

Rehabilitering efter en stroke, hjärnskada eller andra sjukdomar, som postpolio, är viktigt för patienternas livskvalitet.

Men på Remonthagen i Östersund tvingas de spara, som alla andra inom landstinget. Nu ska verksamheten minskas med fem anställda.

Annons

Dessutom har de redan över tid skurit ner på vårdplatser. Under tio år har det skett en dryg halvering, från 84 till 32 platser.

Inte nog med det, detta sker i tider när rehabilitering behövs mer än någonsin, inte minst med tanke på alla förändringar i sjukförsäkringen.

Vi har valt att titta närmare på patienter med diagnosen postpolio.

Sjukgymnasten Emma Svedberg, arbetsterapeuten Eva Grenholm och överläkare Ann Axelsson är de som arbetar i team med dessa grupper, även om Ann Axelsson inte träffar patienterna särskilt ofta.

– Vi har mellan 25 och 30 postpoliopatienter i dag som tränar här i grupp under intensiva träningsperioder eller någon gång per vecka, säger Emma Svedberg.

Hon ser framstegen som dessa patienter gör.

– Med åldern minskar muskelmassan viket påverkar personer med lite muskelmassa mer. Men vi ska beakta att den här gruppen är mer fysiskt aktiva än många av sina jämnåriga. De har hållit igång och tränat med de små resurser de har. De flesta har haft diagnosen väldigt länge.

Men Remonthagen har fler patienter med diagnosen Parkinsons sjukdom och MS, än postpolio, under ett år. När det gäller postpolio får de ca fyra patienter per år och de är väl medvetna om att sjukdomen finns och hur de ska hjälpa.

– Det är ingen stor patientgrupp och eftersom det inte längre är någon som insjuknar i polio i Sverige blir de färre och färre, ändå händer det. När ”nya” fall upptäcks handlar det mest om flyktingar, invandrare och adopterade, säger Ann Axelsson.

LT har tidigare berättat om kritiken från dem som drabbats av postpolio, bland annat att distriktsläkarna vet för lite eller ingenting om sjukdomen.

Det har Ann Axelsson och hennes team på Remonthagen försökt råda bot på. De har föreläst om sjukdomen för just distriktsläkarna i länet. Men den största kunskapen finns idag hos RTP, Riksförbundet för trafik- och polioskadade.

– Vi försöker säga till distriktsläkarna att de ska fråga patienten om de haft polio, då blir det lättare att ställa diagnosen postpolio, säger Ann Axelsson. Diffus smärta från leder och muskler samt lätt gångpåverkan hör till vanliga första symtom.

– Det gäller att motverka så de inte blir sämre. Dessa patienter ska vara rädda om de muskler som de har kvar.

Det är viktigt att tala om att polio inte på något sett är en utrotad sjukdom i världen. En halv miljon människor i Europa har sjukdomen, globalt handlar det om tre till fem miljoner. Näst stroke är polio den vanligaste, största neurologiska sjukdomen.

Därför är det viktigt att alla vaccinerar sig. Som barn får vi fyra poliosprutor men den femte behövs också för att få ett fullgott skydd.

Arbetsterapeuten Eva Grenholm och sjukgymnasten Emma Svedberg träffar patienten för att sätta upp realistiska mål.

– Det kan handla om att ta sig upp från golvet eller ta upp något från golvet, säger Emma Svedberg, det är ett aktivitetsmål vi strävar efter som samtidigt ska vara kvalitetsförhöjande.

– För att nå dit kanske de behöver ett hjälpmedel, säger Eva Grenholm. En arbetsstol är energibesparande, genom att använda den kan de behålla musklerna som faktiskt finns kvar i benen.

De pratar mycket om energibesparing. Att de får en balans i vardagen mellan aktivitet och vila, krav och förmåga är en stor del av rehabiliteringen.

Men det är en lång väg att gå innan patienten accepterar att de behöver sitt hjälpmedel.

Emma Svedberg menar att det inte går att dra ner mer om de samtidigt ska erbjuda kvalitet i vården.

Hos arbetsterapeuten Eva Grenholm handlar det mycket om att ringa in behoven och föra en dialog med kommunerna om tänkbar lösning för patienten.

– Om patienten exempelvis säger att ”jag vill kunna laga mat”, kanske det inte handlar om att kunna stå vid spisen utan hur de kanske ska kunna anpassa sitt kök så det blir möjligt att sitta och laga mat, säger hon.

Mer läsning

Annons