Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överläkaren: Alla barn bör ges en chans

Häromveckan kunde Sveriges Radios Eko-nyheter rapportera att vårdinsatserna för de för mycket tidigt födda skiljer sig åt mellan landets sju universitetssjukhus. Endast två av sjukhusen försöker kategoriskt rädda alla barn som föds i den 22:a graviditetsveckan.

– Min åsikt är att alla barn bör ges en chans, säger Mattias Kjellberg.

Annons

Endast i Uppsala och i Umeå väljer man att rutinmässigt försöka rädda alla barn som föds i den 22:a graviditetsveckan, medan övriga universitetssjukhus bedömer från fall till fall om det är rimligt att göra insatser för barnen. Röster har därför höjts för att nationella riktlinjer ska upprättas i frågan.

– Min personliga åsikt är att man ska ge alla barn som föds en chans. Ibland kanske det visar sig att det inte fanns en rimlig chans till överlevnad för barnet, men man måste ge dem chansen, säger Mattias Kjellberg.

– Om man jämför med en trafikolycka skulle ingen på olycksplatsen säga: ”Han är för illa tilltygad, det är bara tio procents chans till överlevnad – vi kör direkt till bårhuset i stället för att ödsla tid på akutvård.”

– Men med barn blir det konstigt nog en helt annan diskussion.

Betyder det att du vill ha nationella riktlinjer för hur man ska agera?

– Det svåra om man ska ha riktlinjer är vem som ska bestämma dem. Och sedan är det svårt att bedöma den exakta åldern på fostret. Det man tror är vecka 23 kan lika gärna vara 22 eller 24.

– Barnen kan växa olika, fostret kan röra på sig vid ultraljudsundersökningen eller så mäter man fel. Det gör det ännu svårare att sätta upp tydliga gränser för när man ska börja göra försök att rädda barnen.

– Trots det känner jag ändå att en nationell samsyn är önskvärd. Det blir lätt fel om du är på semester på annan ort med din gravida flickvän, något händer och sjukhuset hon hamnar på har en annorlunda bedömningsnivå än lasarettet hemma.

Mer läsning

Annons