Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny njure gav Per ett bättre liv

/
  • I december 2003 fick Per Sundbom i Lit ett nytt, bättre liv tack vare sin svåger som gav honom en ny njure. I somras byggde han upp en rejäl modelljärnväg hemma med fantasi­-landskap. Första tåget fick han när han var sex år.  Foto: Håkan Luthman

Per Sundbom, Lit fick en ny njure av sin svåger i december 2003.
– Då fick jag ett bättre liv, säger han.

Annons

Han tänker tillbaka på när han och svågern satt förväntansfulla på morgonplanet till Göteborg, efter en nio månader lång transplantationsutredning.

Per Sundbom gjorde en resa mot ett bättre liv medan svågern kände tillfredsställelse att kunna hjälpa till.

– Men det fanns oro också, säger han, för donatorn var det ett stort ingrepp och jag visste inte om njuren skulle stötas bort.

– I dag mår vi båda alldeles utmärkt och arbetar heltid. För mig handlar det om en livslång medicinering och kontroller var tredje månad.

Allt började med att Per Sundbom, som är musiklärare på Östbergsskolan i Östersund, fick allt sämre njurar och därmed dålig kondition.

När han knappt orkade gå över skolgården hamnade han i dialys, våren 2002. Tre till fyra gånger per vecka låg han bunden till dialysmaskinen, en nödvändighet för att han överhuvudtaget skulle kunna leva.

– Man har inget val, säger han lugnt. Samtidigt började läkarna prata om en transplantation och jag blev uppsatt på väntelistan. Först gjordes en utredning om jag skulle klara av det och det skulle jag.

Trots dialys fyra fem timmar varje gång jobbade han 25 procent för att inte tappa kontakten med jobbet.

– Efter dialysen var jag alldeles slut och trött, men dagen därpå var jag riktigt pigg igen, minns han.

Det blev dialys under 1,5 år. Under tiden väntade han på att telefonen skulle ringa, att det skulle dyka upp en donator. Per Sundbom hade fått veta att väntetiden var minst tre år.

– Men så kom min svåger, som är fembarnsfar, och erbjöd sig att donera en njure. Jag skulle få en njure av en levande donator.

Hade du själv bestämt dig för att donera dina organ innan du blev sjuk?

– Jag hade anmält mig till donationsregistret, säger han. Kan man tänka sig att ta emot organ måste man också kunna tänka sig att ge.

Efter transplantationen den 3 december 2003 var Per Sundbom sjukskriven till augusti 2004 för återhämtning.

– Därefter började jag arbeta heltid igen, när terminen började på skolan.

Per Sundbom har alltså fått ett bra liv igen och han uppmanar folk att ta ställning hur de vill göra med sina organ.

– Tillgången på organ är viktig, och på intensivvårdsavdelningen på Östersunds sjukhus är de duktiga på att ta hand om organ, säger han.

– Det absolut viktigaste är att göra sin vilja känd för anhöriga. Det kan bli oerhört traumatiskt annars att fatta beslut om att donera organ om någon avlider hastigt.

Varje år i december får Per Sundboms svåger, som donerade en njure, en liten present på årsdagen som tack.

– Donatorerna brukar leva länge eftersom de har gjort en livsavgörande insats för någon annan, har Per Sundbom läst någonstans.

Vad hade hänt om du inte fått en ny njure?

– Det går att leva ett bra liv med ständiga dialyser också.

Per Sundbom är ordförande i njurföreningen i Jämtland och han är ledamot i njurförbundet. Nu gläds han speciellt åt att Östersunds sjukhus håller på att bygga en ny, större dialysavdelning.

Mer läsning

Annons