Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Meeri planerar att åka till Haiti för att hjälpa drabbade barn

/
  • Meeri Brandum Granqvist, doktorand vid Mittuniversitetet  i  Östersund planerar att åka till Haiti och hjälpa bland annat barn som inte längre har några föräldrar efter jordbävningskatastrofen.Foto: Ulrika Andersson

Meeri Brandum Granqvist från Östersund förbereder sig för att åka till Haiti och hjälpa de drabbade efter jordbävningskatastrofen. Bland annat för att hjälpa barn som inte längre har några föräldrar.

Annons

Till vardags är Meeri Brandum Granqvist doktorand i statsvetenskap vid Mittuniversitetet. Just nu befinner hon sig i Guatemala, i Centralamerika, för att arbeta med sin forskarutbildning. Men i dag onsdag, eller de kommande dagarna, planerar hon att åka till Haiti för att hjälpa de nödställda efter den jordbävning som drabbade landet i förra veckan.

– Det är ett privat initiativ organiserat av en bekant till mig. Han har fått vänner att låna ut sina flygplan och sedan har de med hjälp av den guatemalanska regeringen och en person på plats på Haiti organiserat det hela, säger Meeri Brandum Granqvist.

Tanken är att hon och hennes vänner ska åka till Haiti och bland annat hjälpa barn vars föräldrar ännu inte lokaliserats efter katastrofen.

– Det lär handla om att se till att de får mat och dryck och ta hand om dem i allmänhet. Det är svårt att veta i förväg exakt vad som kommer att behövas, man får anpassa sig till situationen helt enkelt.

Meeri Brandum Granqvist och hennes kompisar har fått tillstånd att resa till Haiti men ytterligare ett FN-tillstånd krävs för att de ska få ett visst beskydd under sin vistelse där.

Hon säger att hon har försökt informera sig om situationen genom att ta del av mediernas rapportering men inser att det är svårt att vara riktigt förberedd.

– Jag tror inte man kan vara förberedd. Det kommer inte att likna någonting jag sett i mitt liv och kanske kommer jag aldrig efteråt att se något liknande heller.

Och visst är hon nervös och rädd inför resan.

– Självklart är jag det. Jag tror det är ett sundhetstecken ändå. Men jag tror att jag är mindre rädd än de människor som mist allt. Jag kommer ju att kunna åka hem igen. De har inga hem kvar.

Mer läsning

Annons