Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medicin mot förkylning

Svenskarna genomlider tillsammans ungefär 130 miljoner förkylningsdagar varje år. Marknaden för ett fungerande läkemedel vore enorm. Så varför finns det inget? Och hur kunde några få kvinnor lägga krokben för ett som nästan blev verklighet?

Annons

I februari 2002 såg framtiden lysande ut för det amerikanska bioteknikföretaget Viropharma. Dess framforskade substans pleconaril befann sig i sluttampen av storskaliga vetenskapliga prövningar och sedan skulle succén vara ett faktum. Pleconaril, ett vapen mot så kallade rhinovirus och enterovirus, hade visat god effekt vid förkylning hos vuxna, och skulle säljas receptfritt i affärerna. Preparatet hade redan hyllats som en undermedicin av ivriga massmedier. Ägarna gnuggade händerna.

Då kom bakslaget.

Några kvinnor i försöksgruppen rapporterade att de hade fått oväntade menstruationsliknande blödningar. Närmare efterforskningar visade att nedbrytningen av pleconaril i levern ökade kroppens omsättning av p-piller, med resultatet att preventivmedlet tappade effekt. Priset för en förkylningsbehandling skulle alltså rent teoretiskt kunna bli en oönskad graviditet.

Alla rödljus tändes, pleconaril fick matchförbud och Viropharmas aktie störtdök.

En förkylning kan orsakas av fler hundra olika virus, som rhinovirus, coronavirus, enterovirus, RS-virus, adenovirus och parainfluensavirus – inom varje grupp finns en hel uppsjö olika varianter, som dessutom snabbt kan förändra sig. Det är mycket svårt, men bevisligen inte alldeles omöjligt, att ta fram substanser som hämmar virusaktiviteten vid förkylningar, precis som är fallet vid andra virusinfektioner som herpes och influensa.

Men även om det fanns en förkylningsmedicin skulle den ofta komma in för sent i matchen. Virushämmande medel ger bäst effekt om de tas innan man ens märker att man har blivit smittad. Feber, snor, trötthet, svullna slemhinnor och slem är symtom som kommer från kroppens eget immunförsvar – inte från viruset i sig. Allt det gör är att döda kroppens celler, och det kan det göra i frid och ro i något dygn innan kroppens försvarsstyrkor går till attack och man börjar känna sig dålig.

– Bra antiviraler stoppar virustillväxten omedelbart, men skadan är ofta redan där, säger virusforskaren Bo Niklasson.

Ett förkylningsläkemedel – om ett sådant någonsin blir verklighet – har förmodligen ingen framtid på marknaden med mindre än att det blir receptfritt, annars hinner folk bli friska innan de ens fått tid hos läkaren. Kroppen kurerar en förkylning på cirka en vecka. För den drabbade är det symtomlindring som gäller, med värktabletter, febernedsättande, nässprej och varm dryck exempelvis. Tillräckligt med sömn och motion verkar i förebyggande syfte.

Vissa studier, men inte alla, har visat att naturmedel med röd solhatt kan förkorta sjukdomstiden och minska risken att insjukna, men effekten är i så fall oklar. Möjligen stimulerar preparaten någon del av immunförsvaret, för mot virusen i sig biter de inte.

Men vad hände med pleconaril? Dess historia är ännu inte slut. Efter bakslaget såldes rättigheterna till läkemedelsjätten Schering-Plough, som valde att överge tablettformen och i stället satsa på en nässprej för att komma runt de ovälkomna nedbrytningseffekterna i levern.

Nässprejen har just tagit sig igenom fas två av tre i de vetenskapliga prövningarna, där den testas på personer med astma. Resultaten har ännu inte publicerats. Det återstår att se om de kan ingjuta hopp hos alla lidande, snoriga, hostande människor – eller om bolaget väljer att begrava det hela i tysthet.

Mer läsning

Annons