Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Många lägger skulden på sig själv"

/
  • Gunilla Mälberg, Erika Nordstrand och Sandra Rosén arbetar med att utreda med brott i nära relationer och är ofta de första       människorna som brottsoffren talar med om sina problem.Foto: Håkan Luthman

Polismyndigheten i Jämtlands län har de senaste åren arbetat aktivt med att utreda brott i nära relationer. Nu ligger Jämtlandspolisen bäst till i landet avseende andelen redovisade ärenden till åklagare.

Annons

I juli 2007 gav regeringen Rikspolisstyrelsen i uppdrag att intensifiera arbetet mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. En informationskampanj till allmänheten har varit en stor del i arbetet. Syftet med informationskampanjen har varit att få fler kvinnor och män att anmäla den här typen av brott, och på så sätt minska mörkertalet.

Uppdraget har nu slutredovisats och de extra resurser som polisen tilldelats till utbildning, utvecklingsarbete, lokala projekt och informationsspridning har gett resultat.

– Mellan 2007 och 2009 har antalen redovisade ärenden till åklagare ökat med 11 procent i landet, säger rikspolischefen Bengt Svensson.

Polismyndigheten i Jämtlands län ligger även etta i landet beträffande lagföringen. Det betyder att nyinkomna ärenden klaras upp snabbt.

Att det fungerat så bra här i Jämtland har flera orsaker.

Sandra Rosén, Gunilla Mälberg och Erika Nordstrand jobbar som utredare med brott i nära relationer i Jämtland.

De utreder ungefär 400 ärenden per år.

– Först och främst handlar det om att ordningspolisen gör ett bra jobb på plats i inledningsskedet. Att utredningen ska bli bra bygger på att förstahandsåtgärderna sköts på ett bra sätt, med förhör och dokumentation av skador och så vidare, säger Erika Nordstrand.

– Intresse och bemötande är också viktigt. Även om polisen har åkt till en lägenhet 15 gånger tidigare så får de inte tappa intresset för vad som händer där. Alla måste vara engagerade i de här frågorna, och det har vi verkligen lyckats med, säger Sandra Rosén.

Alla tre tycker det är skönt att myndigheten har satsat på utredningarna som rör brott i nära relationer.

– För människor som blir utsatta kan det vara en större kränkning om det finns en relation till förövaren än om det är någon okänd, säger Erika Nordstrand.

– Det är många och ofta timslånga förhör med mycket känslor och tankar, så det måste få ta tid, det går inte att stressa om vi ska komma någon vart, säger Gunilla Mälberg.

Utredarna arbetar i samverkan med kvinnojouren och sociala myndigheter och har genomfört utbildningar och gett information till bland annat barnmorskor och distriktsläkare.

– Det är viktigt att alla jobbar åt samma håll för att vi ska få bra resultat, säger Erika Nordstrand.

Att människor inte är benägna att anmäla brott i nära relationer kan ha flera orsaker.

– En stor del av offren går igenom något vi kallar för normaliseringsprocessen. Många känner inte att de är utsatta för något brott efter åratal av misshandel, hot och övergrepp. Efter ett tag tycker offren själva att det är helt normalt, säger Gunilla Mälberg.

För människor med invandrarbakgrund och bland äldre personer är anmälningsbenägenheten extra låg.

– Det kan bero på att de ofta inte har koll på vilka rättigheter de har, att det faktiskt är brottsligt att till exempel slå den man lever tillsammans med. Ofta kan det också handla om att de befinner sig i beroendeställning till den som utför de här brotten och därför drar sig för att anmäla, säger Sandra Rosén.

Självpåtagen skuld är också en anledning till att människor inte anmäler den här typen av brott.

– Många lägger skulden på sig själv. Det börjar sällan med slag utan snarare med nedvärdering och kränkningar som gör att tron på sig själv minskar, säger Sandra Rosén.

– Offren vill inte straffa någon för det som hänt utan vill hellre att förövaren ska få hjälp, tillägger Erika Nordstrand.

Det är män som står för den stora merparten gärningar. Kvinnor - och deras barn - utsätts oftast för upprepat våld, men även män drabbas av kränkningar.

– Mörkertalen är nog än större bland män, då handlar det ofta om hot och ofredanden. Vanligast är att en kvinna fortsätter att förfölja och trakassera en man efter att relationen har avslutats, säger Gunilla Mälberg.

Utredarna hamnar inför många slags mänskliga relationer och ingen är den andra lik.

– Kvinnojouren har möjlighet att enbart ta parti för kvinnorna, men vi ska ju vara objektiva och kunna prata med båda parterna.

– För oss finns ingen prestige i detta. Vi vill komma så nära sanningen som möjligt och överlämna ett bra underlag till åklagaren som beslutar i åtalsfrågan.

– Och vi berörs väldigt av de människor vi möter, både av offren av förövarna.

Mer läsning

Annons