Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Lugnviks torg har blivit Döda torget ...”

/
  • ”Nu kallar vi Lugnviks torg för Döda torget. Förr fanns här både mataffär, kiosk, café, kvarterspolis, blomsterhandel,           post, bank, pizzeria och frisör samt hälsocentral, skola, fritidsgård, kyrkan och biblioteket. Nu är det bara frisören, hälsocentralen, kyrkan och skolan kvar när biblioteket stänger”, säger Ingrid Haagensen-Olsson och Maud Andersson. Foto: Henrik Flygare
  • ”Utdöda byar brukar man hitta ute på landet, men inte inne i stan”, säger Ingrid Haagensen-Olsson, Hembygdsföreningen Gamla Lugnvik, till höger. Tillsammans med Maud Andersson från PRO Lugnvik kräver de att kommunen ändrar sitt beslut att lägga ned biblioteket i Lugnvik, en av deras sista samlingsplatser.

– Utarma inte mer i Lugnvik, för är det inte nog redan? Och rör inte vårt bibliotek.

Det säger Lugnviksborna Ingrid Haagensen-Olsson och Maud Andersson.

Annons

Det var i början på sommaren som Östersunds politiker beslutade om besparingar inom kultur- och fritidsnämnden. Flera bibliotek var på fallrepet och det blev filialen i Lugnvik som ryker, redan vid årsskiftet.

Både Ingrid och Maud, som är aktiva i föreningslivet i Lugnvik via PRO respektive Hembygdsföreningen Gamla Lugnvik, nåddes av beskedet när de läste tidningen och båda kände samma sak: inte ett bakslag till för Lugnviks centrum.

De flyttade båda hit på slutet av 70-talet, då ”nya” Lugnvik strax innan byggts ut och ett centrum bildats med skolor och olika serviceinrättningar.

– Där låg först blomsteraffären, sedan kiosken och folktandvården. Och kvarterspolisen fanns där, säger Ingrid och pekar ut mot torget.

– Och vi hade en pizzeria ett tag, och mataffär, bank och post, fortsätter Maud.

I dag finns det mest tomma lokaler. Frisören, hälsocentralen och biblioteket är de enda serviceinrättningar som hållit ut. Svenska kyrkans verksamhet var på fallrepet tidigare i höst, men räddades till slut. Biblioteket klarar sig däremot inte, utan läggs ned av besparingsskäl till årsskiftet.

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Karin Thomasson (MP) kommenterade beslutet i LT den 12 juni.

– Beslutet är inte så svårt. Lugnvik är ändå ett centrumnära område och det är inte så dyrt att åka fram och tillbaka till stan med bussen som det skulle bli i Brunflo, sa hon då.

Men för de cirka 3 000 Lugnviksborna försvinner en träffpunkt, eller ”en sista utpost”, som Maud och Ingrid utrycker det.

– Sedan affären försvann 2005 finns ingen riktig naturlig träffpunkt längre, säger Maud och minns då kiosken åtminstone lockade folk som ville spela lite, och hur gubbarna möttes och tog en fika på Lyktan eller hur folk tog en kopp kaffe i den lilla serveringen inne på affären.

– Det här torget borde vara fyllt med folk och tänk vilka fester och jubileum vi har hållit här, säger de och tittar ut tomheten.

– Nu kallar vi det Döda torget, säger de.

När de nåddes av politikernas besked att ytterligare nedläggning skulle drabba Lugnvik i form av biblioteket kändes det orättvist.

– Det är ett attraktivt bostadsområde. Lägenheterna och villorna säljs snabbt och det flyttar in många barnfamiljer. Det borde finnas underlag för att ha det kvar, säger de och pekar också på all den utbyggnad som sker vid Byskogen, i Krokoms kommun bara någon kilometer bort, samt det kommande bostadsområdet Brittsbo.

Som talesmän för PRO Lugnvik och Hembygdsföreningen Gamla Lugnvik kräver de nu att politikerna ser över sitt beslut och låter biblioteket få vara kvar.

Kommunen har dock inte ändrat planerna om nedläggning, meddelar Karin Thomasson.

– Biblioteket i kommunal regi kommer försvinna, men skolbiblioteket kommer vara kvar. Vi har även tagit kontakt med föreningslivet för att se om de vill driva ett föreningsbibliotek, likt de bibliotek som finns i Valla, Lit och Ljungen.

Mer läsning

Annons