Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Länssjukhuset bland de bästa på organdonation

/
  • Landstinget i Jämtland är bland de bästa i landet på att identifiera möjliga organdonatorer. ”Vi jobbar aktivt för att inte missa något”, säger Caroline Starlander, donationsansvarig på Östersunds sjukhus.

Jämtlands läns landsting är ett av de bästa i landet på att identifiera möjliga organ- donatorer.

– Vi har alltid jobbat aktivt för att inte missa något, säger Caroline Starlander, donationsansvarig på Östersunds sjukhus.

Annons

Var tionde avliden på intensivvårdsavdelning, IVA, på Östersunds sjukhus var en möjlig donator av organ i fjol, vilket är fler än genomsnittet i landet.

– Vi är en väl sammansatt grupp och jobbar på ett lagom stort sjukhus, säger Caroline Starlander, donationsansvarig på Östersunds sjukhus.

Att det i Östersund finns en donationsansvarig läkare tror hon också är en fördel.

– Alla sjukhus borde ha en ansvarigläkare som verkar aktivt för donationer, säger Caroline Starlander.

Hon tycker också det är viktigt att prata om ämnet med patienter och närstående, vilket hon ofta gör.

– Det är ett jobbigt ämne, men det är bättre att prata om det innan det blir en krissituation. Det är inget hysch, hysch här, utan vi pratar om det även om det är känsligt.

Personalen på intensivavdelningen har inte tillgång till donationsregistret och vet aldrig om patienten de behandlar kan tänka sig att donera eller inte.

– Om patienten avlider kontaktar vi Sahlgrenska i Göteborg som kan gå in i registret.

Inom 24 timmar från det att en person har avlidit måste det tas ett beslut om han eller hon är en möjlig organdonator. För att bli donator kan patienten antingen ha anmält sig till donationsregistret eller pratat med någon om det. Annars är det närstående som ska ta ställning till donationen.

– Det bästa är när den avlidne själv har gjort det, för det kan vara svårt för närstående att ta ställning till det när de befinner sig i kris, säger Caroline Starlander.

Hon tycker att det har blivit mycket lättare att prata om organdonation i dag än vad det var för tio år sedan. Om en närstående säger nej första gången hon tar upp ämnet försöker hon alltid en gång till.

– Jag brukar vända på det och frågar hur det skulle kännas om de själva var i behov av till exempel ett hjärta. Jag brukar också fråga hur den avlidne var som person, om han eller hon var givmild. De som ser bortanför krisen kan göra skillnad för andra.

Förra året fanns det fyra möjliga donatorer i Jämtland, men en sa nej. Som flest har det funnits sju donatorer i länet under ett år, men oftast brukar det finnas två till fem.

– Det brukar inte vara fler än så som avlider i respirator och utan komplikationer, säger Caroline Starlander.

Mer läsning

Annons