Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kriskommunikation måste ske i fler kanaler"

/

Kommuner och myndigheter måste kommunicera i fler kanaler vid kriser. Det är en av slutsatserna av den forskning som gjorts i Östersund efter parasitutbrottet.

Annons

I går delade Anna Olofsson docent i sociologi med sig av en del av forskningsresultaten vid en populärvetenskaplig föreläsning på Mittuniversitetet. Det ligger i sakens natur konstaterar hon att en kris överraskar oss och att den framstår som otänkbar ända tills den är ett faktum. Precis så var det när massor av Östersundare blev sjuka på grund av de höga halterna cryptosporidium i dricksvattnet.

– Det är spännande vid ett tidigt möte uttrycktes cryptosporidium i dricksvattnet som en helt otänkbar situation, men jag tänker inte säga vem som sa det, säger Anna Olofsson.

Men Anna Olofsson menar att sakligt kanske det inte var så överraskande.

– Vi vet vad det var för typ av rening, vi vet också att cryptosporidium är vanligt i ytvatten.

När krisen väl är ett faktum är det upp till kommuner och myndigheter att informera och kommunicera med medborgarna av vad som hänt och vilka konsekvenser det får. Krishanterare måste utgå från det okända, otänkbara och oväntade. Samhället är alltid ramen – arenan där krisen utspelar sig.

– Om inte krisen, katastrofen har någon betydelse blir det ingen kris, säger Anna Olofsson.

Anna Olofsson menar att samhället har blivit mer heterogent mer brokigt under det sista halvseklet och att det ställer större krav på kommunikationen vid en kris.

– Man kan inte längre räkna med att alla lyssnar på radion. Det gör det svårare att välja kanaler för sin kommunikation, säger Anna Olofsson.

Syftet är naturligtvis att så många som möjligt ska nås av korrekt information så snabbt som möjligt. Vid parasitutbrottet använde Östersunds kommun VMA - Viktigt meddelande till allmänheten, kommunens webbplats och höll presskonferenser.

– Det illustrerar hur de flesta kommuner skulle ha agerat , enligt vad de svarade vid en undersökning som gjorts tidigare, säger Anna Olofsson. Men det innebär också att tre grupper fick lite mindre information än andra, de under 20 år, de som är äldre än 60 och de som inte förstår eller kan läsa svenska.

Hon menar att kriskommunikation borde vara lika heterogen som samhället är. Men i stort ger Anna Olofsson Östersunds kommun godkänt för parasitkommunikationen.

– De har varit väldigt öppna, velat utvärdera och låtit forskare delta bland annat på möten.

Mer läsning

Annons