Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Köldminnet: Otäckt kallt på födelsedagsfest

Karin Karlsson har skickat in två köldminnen. Skicka in ditt minne också till nyhetschefen@ltz.se

Annons

I januari 1985 fyllde min mor 70 år. Hon bodde då på körfältet och vi närmast anhöriga samlades i hennes lägenhet. Det var –38 grader den kvällen. Från  Rödön åkte min far och mina bröder i två bilar om det skulle bli något fel på någon av bilarna, det fanns ingen mobiltelefon på den tiden. En av mina systrar  och jag som bodde på Frösön åkte på taxi dit och  sedan hem. På hemvägen så klev jag också av i Valla hos min syster för, för det var ett Tv program som vi skulle se. Jag gick sedan hem till Lövsta. Jag var bra klädd, hade lapptussar på fötterna och flera lager varma kläder, så jag tänkte att det skulle bli skönt med en kvällspromenad. När jag kom på myren mellan Valla och Mjälle, just där bäcken går bredvid gångvägen, var det så kallt att det inte gick att andas. Jag blev tvungen att öppna jackan och stoppa huvudet ner i jackan för att få luft. Det var faktiskt otäckt, troligen var det över  -40 grader, kanske också fuktigt just där bredvid bäcken. När jag nådde macken i Mjälle, så gick det att andas som vanligt, men termometern på väggen vid macken var helt igen isad så det gick inte att se vad termometern visade på .


Jag bodde i Los, det var vintern –92 jag hade varit hem till syrran på Frösön över helgen, när jag åkte hem till Los på söndagskvällen var det  -25 på Frösön. Jag täckte över kattburarna med filtar, hade inte så värst bra värme i bilen. Jag var helt ensam på vägen, när jag svängde av i Ytterhogdal så kändes bilen som en stenkross och den var väldigt tungstyrd,  när jag svängt av vägen i Kårböle mot Los och nådde uppöver   höjderna, började det kännas mildare. Väl framme i >Los var det bara – 15 grader. Dagen efter hörde jag från personal som bodde i Kårböle att där hade det varit  -38 på kvällen, så jag undrar vilken temperatur det var där bilen kände som allra stelast. Jag var verkligen glad att inte det blev något fel  på bilen, så många mil mest ödemark och ingen trafik alls. Ingen mobiltelefon hade jag då heller, mobiltelefonen hade justkommit vid den tiden.

nyhetschefen@ltz.se

Mer läsning

Annons