Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kenneths första tanke: Jag måste rädda djuren

/
  • De här kalvarna, som bara är några dagar gamla räddade Kenneth Åström precis innan ladugården blivit helt övertänd. Nu får de bo i pannrummet. Den ena kalven har fått i sig mycket rök och andas tungt. Foto: jan Andersson
  • ”Man får vara glad att det gick som det gick. I värsta fall hade både bostadshuset och de andra byggnaderna omkring blivit lågornas rov. Mitt största problem nu är att få fram vatten till djuren. Jag frågade brandmännen om en tankvagn, men den har stått i Backe ett par månader”, säger Kenneth Åström från Kallsta som på bilden beskådar förödelsen efter branden. Foto: jan AnderssonI går var det minus 26 på brandplatsen, men enligt Kenneth så klarar kossorna kylan bara de har mat och vatten.

– Jag satt och tittade på tv:n och skulle se klart programmet innan jag gick och la mig. Frugan hade redan gått upp i sovrummet. När jag tittade ut genom fönstret tyckte jag att det var ett konstigt ljussken utanför, så jag reste mig och tittade ut. Då brann taket och ena gaveln på ladugården. Enda tanken som kom över mig var att jag måste rädda djuren.

Annons

Så berättar Kenneth Åström från Kallsta, när LT träffar honom på morgonen efter ladugårdsbranden. Han mår inget vidare och hans röst är hes.

– Det är för all rök jag drog i mig, förklarar han.

Så fort Kenneth ringt och larmat om branden rusade han ut för att rädda sina 17 kor, två kalvar samt getter, katter och höns.

– Jag kom in i den rökfyllda ladugården och började lossa korna från deras bås och försökte att få ut dem så snabbt som möjligt.

Men en del av dem vände och ville in i ladugården igen. De tyckte väl att det var tryggare där.

När jag fått ut alla kossorna så föste jag ut kalvarna och precis innan allt var övertänt så kastade jag ut getterna. Jag såg att en del hönor flaxade därinne, men dem kunde jag inte rädda. Inte heller de två kattungar som fanns i ett intilliggande rum.

Kenneth står och tittar på brandresterna som dagen innan varit hans ladugård.

– Man vet bra litet om framtiden, och tur är väl det. Men visst är det konstigt att så mycket kan förändras från ena dagen till den andra.

Hans största bekymmer under gårdagen var hur han skulle få fram vatten till sina djur, som nu finns i en ligghall, som fungerar som ett vindskydd, som står bredvid ladugården.

– Jag frågade brandmännen om de hade någon tank och låna ut, men de förklarade att den var i Backe, efter alla anlagda bränderna som var där för ett par månader sedan.

Är de några problem för kossorna att vara ute i kylan. Nu är det ju 26 grader kallt här ute?

– Får de bara mat och vatten så går de ingen nöd på dem. De två kalvarna däremot, måste jag ha i pannrummet så länge.

När Kenneth visar kalvarna, som bara är några dagar gamla, så låter den ena ansträngd när hon andas.

– Hon fick också i sig rök och jag hoppas att hon snart repar sig, säger han.

Kenneth säger att om oturen verkligen varit framme och han hunnit gå och lägga sig så hade vad som helst kunnat inträffa.

– Vi har sovrummet på andra sidan av huset, så jag skulle nog inte ha märkt något innan allt varit övertänt. Då hade branden kunnat sprida sig till bostadshuset och andra byggnader intill. Så på ett sätt var får man vara glad ändå, att det gick som det gick, säger han.

Mer läsning

Annons