Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han tror på förändring i förtryckets Iran

/

För några dagar sedan var det val i Iran. Ett val som slutade med storseger för den omstridde sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

Annons

Enligt den officiella rösträkningen i Iran så fick Ahmadinejad 63 procent av rösterna. Hans främste utmanare Mir Hossein Mousavi fick 32 procent.

I västlig media har Mir Hossein Mousavi utmålats som en mer liberal kraft i det starkt religiösa Iran. Jag träffade Alexander Souri som växte upp Irans huvudstad Teheran.

Alexander Souri upplevde på plats den islamiska revolutionen mot shahen 1979. Han levde också i det Iran som senare färgades av kriget mot Saddams Irak. I mitten av 1980-talet lämnade Alexander Souri Iran och hamnade till slut i Sverige och Östersund. Här jobbar han idag på ABF. Jag undrar om hur mycket man kan lita på valresultatet.

– Fusk, säger Alexander Souri utan omsvep.

Sedan berättar han om hur en valbuss med förberedda och preparerade Ahmadinejad-valsedlar setts ersätta den riktiga valsedelstransporten.

– Det har också gripits över 150 politiskt aktiva inne i Iran, säger Alexander Souri.

För att förklara vilket motstånd det är mot regimen, som inte bara består av Ahmadinejad utan även av de religiösa ledarna, så spelar Alexander Souri upp en rad Youtube-klipp.

– Titta här. Här ropar de ”Mousavi, ge oss tillbaka vårt val”, säger Alexander Souri samtidigt som bilder av demonstrerande folkmassor flimrar förbi.

Men Mir Hossein Mousavi är långt ifrån någon ängel berättar Alexander Souri.

– Det var fyra kandidater och alla är inblandade i olagliga saker och har blod på sina händer. Sedan blir det Ahmadinejad. Iranierna reagerar för att de tvingas få den värsta av de dåliga. De undrar varför man inte kan få välja själv.

Jag frågar Alexander Souri vad som är den sanna bilden av Irans folk. Han tvekar inte i sitt svar.

– Det finns ungdomar som vill ha frihet. Nuförtiden så vill iranier ha sin identitet tillbaka. Det är inte heller en politisk fråga. Det är en kulturell fråga. Det handlar om sekularisering. Om att religionen ska lämna politiken ifred. Men det här kan ingen hjälpa oss med. USA kan inte göra något. Ingen kan hjälpa oss förutom vi själva.

Innan vi skiljs åt frågar jag Alexander Souri hur det kommer gå i Iran.

Det visar sig att han är optimist. Han tycker sig känna igen mönstren och tror att det här kan vara början på en större förändring.

– Folket kommer inte att ge upp. Det här påminner om revolutionstiden. Jag var i och för sig så liten då och mina föräldrar höll mig inne. Men... Det är som déjà vu, säger Alexander Souri.

Mer läsning

Annons