Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredagskvällar i kyrkan är nu på väg mot slutet

/
  • Gunnar Boström och Anders Brolén njuter av kaffet och musiken som Robin Andersson i bakgrunden svarade för på fredagskvällen.
  • Fredagsöppet i Gamla Kyrkan inleds med förberedelser. Prästen Jennie Nordin, Sixten Bjurebring och Ulla Frost förbereder mackor till kvällens fika i Gamla kyrkan.
  • Tony Magnusson och Sebastian Quarfort slickar i sig en klubba som Sixten Bjurebring tagit för vana att dela ut till ungdomarna som besöker kyrkan.

Frivilligarbetarna som möter ungdomar i Gamla kyrkan på fredagskvällarna är inne på sista varvet och slutar när prästen Eva Jemn slutar.

Annons

Fredagskvällarna brukar börja vid 19.30-tiden. Förberedelserna inbegriper att ett antal smörgåsar ska göras i ordning för ungdomar.

– Ingen kväll är den andra lik men alla har ett gemensamt. Kyrkorummet respekteras av ungdomarna och det har inte varit några problem med det, säger Sixten Bjurebring som varit med sedan starten av den öppna verksamheten under 1990-talets första hälft.

– Ungdomarna är kunniga och ställer frågor så man baxnar. Det är viktigt att de blir sedda och det har varit roligt att jobba med unga på det här sättet.

”Han är grym”, sa en kille till mig en gång, berättar Eva Jemn som öppnade Gamla kyrkan för sena kvällsbesökare.

Då, under en period på 1990-talet, rörde sig betydligt fler unga i centrala Östersund. De vimlade runt på Gågatan, träffade gymnasiekompisar och en hel del fann stillheten i kyrkan meningsfull där tonläget också är ett annat.

Vissa kvällar på den här tiden hade Gamla kyrkan upp till 800 besökare, nu kan det vara 200–300 personer där en fredagskväll.

– Gruppen av frivilligarbetare har växlat mellan ett 30-tal personer. Många präster har hjälp till och jag kan räkna till 14 stycken genom åren.

Enligt Eva Jemn har också många studenter från dåvarande Mitthögskolan deltagit i verksamheten. Det har ofta handlat om att de i första skedet tagit kontakt med henne för att skriva någon uppsats och senare velat fortsätta i verksamheten själva.

– Det är viktigt med kontinuitet i arbetet och att besökarna ser samma personer eftersom mötena är det viktiga i verksamheten, säger Eva Jemn.

Margareta Burenius är en av de som också slutar framöver:

– Jag hoppas verksamheten ska fortsätta och det känns svårt att lämna en grupp som jobbat så bra och att inte få ha kvar Eva, säger Margareta Burenius.

Mer läsning

Annons