Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Författaren: De hade någon form av då-och-då-jobb ...

/

Här kommer några utdrag ut frilans­journalisten Anna-Lena Norbergs rapport ”Sverige – ett sjunkande Titanic”

Annons

”Pedro (fingerat namn) hann bara jobba i sammanlagt 24 dagar innan han fick en klinga i benet. En arbetskamrat slant med sin röjsåg som inte hade något klingskydd och Pedro hade inte några skyddskläder” ... ”både nerver och vener var skadade och det krävdes 75 stygn för att sy igen benet”.

Ägaren till företaget besökte Pedro på Östersunds sjukhus.

”Han kom med två papper som jag skulle skriva under. XX (namnet på ägaren) sa att det var försäkringspapper. Det var de enda papper jag skrivit under på hela tiden. Jag har till exempel inga anställningspapper”, berättar Pedro i rapporten.

”Jag är i ett främmande land där man talar ett språk jag inte förstår. Jag känner inte till hur det fungerar i Sverige. Jag känner mig helt övergiven”, säger han vidare.

Anna-Lena Norberg beskriver hur företaget etablerat sig på en mindre ort i länet. Där hade företagaren en nära relation till en kvinna som arbetade på kommunens integrationsenhet. Det var hon som hjälpte företagaren med att få utländsk arbetskraft via nystartsjobb.

”Trots att arbetarna skrev på papperna om nystartsjobb hos arbetsförmedlingen hade de inte någon fast anställning där de gick till jobbet varje dag. De hade någon form av anställning som närmast kan beskrivas som då-och-då-jobb”.

När det inget jobb fanns – ja, då fick inte heller arbetarna någon lön från företaget.

”Under 2008 var vi hemma under tre månader utan lön, då var det integrationsenheten på kommunen som betalade vårt uppehälle”.

Mer läsning

Annons