Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eskil fick diagnosen för tio år sedan: Ibland tappar jag livslusten

/
  • Esbjörn Ogevall i Östersund fick först en astmadiagnos innan läkarna för tio år sedan slog fast att han hade KOL. ”Sjukdomen slår sig på humöret och ibland tappar jag livslusten”, säger Esbjörn. Medicinerna håller Esbjörns sjukdom i schack, viktigast är kortisoninhalatorn.Foto: Lars-Eje Lyrefelt

För tio år sedan fick 64-årige Eskil Ogevall i Östersund diagnosen KOL. Innan dess hade han behandlats både för astma och för lungemfysem.

– Men lungemfysem är samma som KOL, tror han, men då pratades det inte så mycket om den sjukdomen.

Annons

Han berättar om hur sjukdomen sätter sig på humöret när det är som värst och att livslusten ibland försvinner.

Han berättar om jobbiga vintrar när kylan gör att det inte går att andas. Värmen klarar han trots allt med sina mediciner, främst kortisoninhalator.

– Allt började när min lägenhet brann när jag bodde i Stockholm på 1980-talet, säger han. Jag blev svårt skadad, men blev inte utredd om det var skador på lungorna också.

– Jag rökte då, det har jag gjort sedan jag var ung även om jag slutade för tio år sedan. Jag tillhör den där generationen då det inte var farligt att röka, det röktes överallt.

Eskil Ogevall rökte inte särskilt många cigaretter, kanske sju–åtta om dagen och han slutade även dra halsbloss under en tid.

– Jag bestämde mig att sluta röka plötsligt en kväll. Jag tittade nämligen på en deckare på TV och gick ut för att röka mitt i filmen. Det gjorde att jag aldrig fick se slutet på filmen.

– Då bestämde jag mig för att sluta röka.

Det var inga problem alls. Han tänker inte ens på cigaretter eller känner något sug, han kommer inte ens ihåg vilket märke han rökte.

Känner du skam och skuld för att du själv har orsakat din sjukdom?

– Nej, jag skulle inte orka med det också, säger han. Jag försöker motionera, jag går i trapphusets trappor flera gånger om dagen och jag gör en promenad ute på en halvtimme varje dag. Men det känns väl inte direkt bra att ha rökt, men så var vardagen då.

Men han blir sämre, under tre vintrar har han haft lunginflammation innan han bestämde sig för att ta en influensaspruta för två år sedan. Då blev han symtomfri, men andningen har försämrats.

– Jag vet inte hur dålig jag är, jag har aldrig brytt mig om att fråga. Kanske handlar det om att förtränga sjukdomen. Jag åldras också, kanske blir jag lite glömsk och bekväm. Men jag längtar tillbaka till jobbet på Jamtli och historieland.

Nu hoppas han att han ska få kontant med andra KOL-patienter på releasepartyt som Hjärt- lungföreningen bjudit in till.

Mer läsning

Annons