Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödlig bakterie får härja fritt i våra sporthallar

/
  • I vattenledningar vid en temperatur mellan + 18 °C och + 45 °C trivs legionellabakterien, framför allt om vattnet är stillastående.

Den dödliga legionellabakterien upptäcktes i veckan i en sporthall i Sveg.

LT:s granskning visar att bakterien får härja fritt i hela länet.

Flera år har gått sedan tillsynsmyndigheterna kontrollerade sporthallarnas vatten.

I Bräcke har aldrig tillsynen av vattnet gjorts.

Annons

Legionellabakterien sprids i vatten och kan vara dödlig för den som redan har ett nedsatt immunförsvar.

Ändå finns det ingen lag som säger att den ansvarige för en fastighet måste testa vattnet eller kontrollera att vattentemperaturen är så hög att bakterien dör.

Alla som driver en verksamhet, exempelvis en sporthall, har enligt miljöbalken ett krav på sig att ha kunskap om vilka miljö- och hälsorisker verksamheten för med sig. Sedan ska de genomföra en egenkontroll av sin verksamhet.

Det är kommunens miljökontor som har ansvaret för att kontrollera att verksamhetsutövarens genomför en bra egenkontroll.

Men LT:s granskning av kommunerna visar att det dröjer många år mellan tillsynen av sporthallar. I Bräcke har en sådan tillsyn aldrig gjorts.

Om en verksamhetsutövare inte sköter sig kan alltså en fastighet ha för kallt vatten i flera år utan att det upptäcks. Kallt vatten är en av de största riskerna för att legionella ska sprida sig.

Miljökontoren reagerar istället bara när de får en misstanke om att vattnet inte är bra. Exempelvis när någon har insjuknat.

– Det är tyvärr så och det kan väl vara för sent, säger Irène Andersson utredare på Socialstyrelsens enhet för hälso- och smittskydd.

Trots att lagen säger att utövaren är skyldig att ha kunskap om sin verksamhet finns det inga riktlinjer hur kunskapen ska fås och vilken kunskap som ska införskaffas.

– Det är sådant som verksamhetsutövaren får ta reda på själv, säger Irène Andersson.

Någon generell fara med systemet ser inte Irène Andersson.

– Det är upp till verksamhetsutövaren, det är ju deras ansvar att verksamheten är bra, säger hon.

Paragrafen i miljöbalken som rör egenkontroll är väldigt brett formulerad. Sedan får Socialstyrelsen ge allmänna råd om vad som ska ingå i en egenkontroll.

– Vi får inte säga att man måste göra något, ibland har man väl önskat att vi hade föreskriftsrätt, säger Irène Andersson.

Det innebär just att det allmänna rådet är något som måste efterföljas.

För att minska risken med legionella tror Irène Andersson på kunskap och information.

– Att uppmärksamma kommunerna om vad de måste kontrollera och utbilda dem i vilka risker som finns tror jag är bästa sättet att undvika smittrisker, säger hon.

Mer läsning

Annons