Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De valde att bo kvar mitt i industribyn

/
  • Här, mitt i industribyn i Odenskog bor Arne Lignell och Maj-Britt Ekström i sitt hus. Trots                            sina 84 år sköter Arne snöskottningen själv. Foto: Jan Andersson
  • I 48 år har Maj-Britt Ekström bott i Oden­-skog tillsammans med sin sambo Arne.
  • – Vi kommer att fortsätta att bo kvar här så länge vi orkar, säger Arne Lignell.
  • Arne Lignell och Maj-Britt Ekström bor i Odenskog sedan 1961.

– Här var rena idyllen med kossor på ängarna och små grusvägar som ringlade sig genom landskapet. Det fanns några småhus i området och en lantbrukare som bodde en bit härifrån.
– Nu bor vi ensam kvar i Odenskog, mitt bland industrihusen.

Annons

Arne Lignell från Odenskog sitter vid sitt köksfönster i sin villa och tittar ut över Östersunds största industriområde.

Mitt över gatan ser han ett åkeriföretag och verktygsföretaget Jula har byggt på granntomten. Nedanför hans hus håller bussfrakt till och på andra sidan tomten finns också ett verktygsföretag.

Det var 1961 som Arne Lignell flyttade till Odenskog med sin sambo Maj-Britt Ekström. Paret bor fortfarande, efter 48 år, kvar men nu är det inte den lantliga idyll som man en gång flyttade till.

Paret är de enda som bor mitt bland alla företag och många som velat flytta sin industri till Odenskog har kastat lystna blickar på Arnes tomt.

– Men jag kommer inte att sälja. Vi trivs här fast det kan vara lite mycket trafik på eftermiddagarna när alla slutar sina jobb. I gengäld är det alldeles tyst här på kvällarna och det kan ju vara skönt. Jag fyllde 84 i söndags och Maj-Britt är 80 så alternativet till att bo här är väl något äldreboende.

– Men så länge vi klarar oss själva vill vi bo kvar.

Arne fortsätter berätta om hur det var när han köpte det då lilla huset på landet, som var på 60 kvadratmeter i halvdåligt skick och nästan omodernt. Isoleringen var dålig och värmen kom från en vedpanna i källaren.

– När vi kom hit var det bara skog och ängar här och en bit bort fanns det tre andra småhus där det bodde några grannar. Jag minns att alla var släkt med varandra.

– Det första jag gjorde efter att vi flyttat hit var att bygga ett garage på tomten där jag kunde börja med bilreparationer och det har jag jobbat med ända fram till pensioneringen.

– I mitten av 1970- talet byggde vi på en övervåning och efter det har vi gjort ytterligare en utbyggnad för att få större utrymmen. Nu börjar det åter igen bli dags för en allmän översyn av huset. För ett tag sedan rasade brotaket av snömassorna så det finns alltid saker att göra.

För snart 50 år sedan var inte Odenskog ens påtänkt som industriområde, utan det var en levande landsbygd med kor som betade på ängarna runt Arnes hus.

– Skulle man åka buss så fick vi gå efter grusvägarna en bra bit innan det dök upp någon hållplats. Men det var en naturskön plats att bo på och det var ju inte alltför långt till stan.

Sedan gick det nästan tio år innan de första företagen började växa upp i närheten av Arne och Maj-Britt.

– Jag tror att Fresk var först och eftersom de hade dåliga lokaler på Storgatan så behövde de bygga nytt. Efter dem var det nog LM Ericsson som började bygga sina jättelokaler.

Nu är det hundratals företag som byggt runt Arnes hus och villan ser lite malplacerad ut mitt bland de stora industri- och affärsbyggnaderna.

– Visserligen har vi ibland funderat på att hitta något annat ställe, men efter så lång tid hinner man rota sig och nu blir vi nog kvar. Några grannar kommer vi inte heller att få här eftersom det är byggförbud i området för bostadshus.

Mer läsning

Annons