Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Branden gjorde Gunborg hemlös

/
  • ”De säger att de ska måla om och tapetsera i hallen, men min lägenhet har öppen planlösning och brandröken har satt sig överallt”, säger Gunborg Hägglund, när hon visar runt i sin bostad där en stickande luft märks av. Det har gått en månad sedan en brand härjade i en grannlägenhet och hon har fortfarande inte kunnat flytta hem.  Foto: Ulrika Andersson
  • Gunborgs bostad ligger precis ovanför den lägenhet på Solberg som blev totalt utbränd för snart en månad sedan. Den stickande brandröken gick snabbt rakt upp i Gunborgs bostad.

Det har snart gått en månad sedan branden i bostadsområdet Solberg i Östersund. 83-åriga Gunborg Hägglund har fortfarande inte kunnat flytta hem. Och än har hon inte fått något besked om när saneringen är klar.

Annons

Gunborg satt och tittade på tv på kvällen den 23 april när hon plötsligt såg mörka rökmoln bolma upp vid fönstret utanför hennes lägenhet på översta våningen.

– Kanske är det någon som grillar, tänkte jag då.

När det andra rökmolnet bolmade upp anade hon oråd och ringde räddningstjänsten. Då brann det för fullt i en av lägenheterna direkt under Gunborgs.

Brandröken fyllde trapphuset och Gunborgs bostad, och hon fick ta sin tillflykt balkongen som vetter mot andra sidan av huset. Där blev hon sittandes i två timmar tills rökdykare kunde hjälpa henne ut genom trapphuset.

– Jag greps aldrig av panik. Jag såg brandmännen och polisen hela tiden nere på gården och tänkte att ”det här fixar de”, säger hon.

Sen fick hon åka till sjukhuset för kontroll eftersom hon hade andats in brandrök. Sedan fick hon sova hos sin bror första natten. Samtidigt pågick saneringen av lägenheterna i det drabbade trapphuset på Solberg.

– Redan dagen efter branden sa de att det gick att flytta in igen.

Men det gick inte. Röklukten satt kvar och Gunborg behövde bara gå in i bostaden och titta till den för att konstatera att hon fick besvär med halsen på grund av luften.

Efter några dagar, då hon bara gjort korta besök i sin bostad, fick hon besöka hälsocentralen där läkaren konstaterade att halsen var röd och irriterad och hon fick tabletter för besvären.

Därefter har hon fått bo en tid både hos sin bror och sin syster. Nu har hon fått hjälp via sitt försäkringsbolag och bor på ett hotell.

Saneringen av lägenheten pågår och de har informerat henne att det ska målas om och tapetseras i hallen.

– Men jag flyttar inte hem igen förrän hela lägenheten är ommålad och nytapetserad, säger Gunborg bestämt.

– Lägenheten har öppen planlösning och lukten har satt sig överallt.

Nu har det snart gått en månad sedan branden och när LT besöker lägenheten tillsammans med Gunborg är lukten av bränd plast, som nästan påminner om tjära, i trapphuset och i hissen rejält påtaglig.

Även inne i Gunborgs tvårumslägenhet känner man av en stickande luft och efter 15 minuter är Gunborg besvärad i halsen och måste gå därifrån.

Nu är hon starkt kritisk till hur Östersundsbostäder har skött hanteringen av ärendet. Till största delen är det hon själv som hela tiden fått tagit reda på hur det går med hennes bostad.

– De funderar inte ens över hur man bor, här får man fara och flacka. De som har så mycket lägenheter, att de inte kan ha en evakueringslägenhet. Jag är så besviken på dem.

– Det är inte roligt att bo på hotell heller. Jag har inte fått med mig så mycket kläder och måste gå ut och äta varje dag eller åka till min bror eller syster. Det blir mycket ökade omkostnader. Och jag har inte fått besked om när jag kan flytta hem igen, säger hon.

Mer läsning

Annons