Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Boende på Körfältet: Det gäller att vara försiktig

/
  • – Jag vågar aldrig gå ut och säga till gängen. Då kan jag vänta mig skadegörelse på pizzerian, säger Samir Harouky, som har fått två bilar totalförstörda på parkeringen.
  • ”De här flaskorna hittade jag på torget en morgon förra veckan. Jag tror att det är något man använder vid sniffning”, säger vaktmästaren Lars Edfeldt.
  • – Jag vågar aldrig gå ut och säga till gängen. Då kan jag vänta mig skadegörelse på pizzerian, säger Samir Harouky, som har fått två bilar totalförstörda på parkeringen.
  • Anna Skalberg jobbar på Reveljens körskola. Hon tycker att det är relativt lugnt i området, åtminstone dagtid.
  • Inomhustorget på Körfältet har blivit en död historia sedan livsmedelsaffären och en del andra företag flyttat därifrån. Nu stängs torget tio på kvällen, men en del tar sig in där ändå.
  • Gillis Eriksson sköter klubbhuset åt områdets pensionärer. ”Ibland målar jag om stugan en gång i veckan, beroende på hur mycket det har klottrats på huset”, säger han.

De boende på Körfältet i Östersund är upprörda och en del är rädda efter den senaste tidens händelser med skottlossning och skadegörelse. Av de tiotal personer som LT pratade med under måndagen, var det ingen som vågade gå ut i området efter mörkrets inbrott.

Annons

Det råder en dyster stämning på Körfältet. Många av de 5000 som bor här vågar inte gå ut på kvällarna och några berättar för LT att de är rädda för att komma i vägen för det kolsyregevär som har använts inom området den sista tiden. En del vågar inte heller uttala sig för tidningen på grund av rädsla för repressalier.

En som har blivit mest utsatt för buslivet på Körfältet är Samir Haroucky, som äger Reveljens pizzeria. Han ser ofta vad som händer på inomhustorget, men han vågar aldrig ingripa.

– Skulle jag gå ut och säga till ungdomarna eller anmäla dem för polisen så skulle de genast slå tillbaka mot min pizzeria. Då är det bättre att vara tyst.

För LT berättar Samir att två av hans hemkörningsbilar har blivit så sönderslagna så han fick frakta dem direkt till skroten.

– Inte ett öre har jag fått från försäkringen, utan allt har jag betalt från egen ficka.

Samir har också stått och tittat på när två gäng på varsin sida av inomhustorget stått och skjutit fyrverkeripjäser mot varandra.

– En annan gång började det brinna i en trädörr en bit från pizzerian. Jag och mina anställda sprang med vattenhinkar för att släcka elden.

Samir säger också att han tidigare prövat att göra polisanmälan när brotten blivit för grova.

– De har aldrig bytt sig om mina anmälningar, säger han.

Nu är inomhustorget på Körfältet en tämligen död historia. Sedan affären slog igen så är de som passerar lätträknade och fast torget stänger efter tio på kvällen verkar det vara efter det klockslaget som den mesta skadegörelsen på torget händer.

– Jag vet inte hur de tar sig in här, men spåren visar att det varit folk här på nätterna, säger en av Körfältets vaktmästare, Lars Edfeldt.

Han visar upp två plastflaskor med pip, som tydligen används för att sniffa lim.

– De låg här på golvet en morgon förra veckan, säger han. Senaste tiden har jag också hittat hylsor från ett kolsyregevär.

Lars Edfeldt får börja varje arbetspass med att rengöra, byta ut eller laga det som förstörts på natten.

– Det blir några timmars jobb varje dag.

Pensionären Sture Nyström kommer och går igenom torget.

– Det är fruktansvärt hur det har blivit här. För tag sedan kom ett av områdets gäng rakt emot mig och sa: Ska vi muddra gubbjäveln.

– Jag svarade att de kunde ju alltid försöka. Det var kanske dumt men jag blev både rädd och förbannad. Nu blev killarna så överraskade att jag vågade svara dem så de lät mig vara.

Men Sture är noga med att påpeka att det även finns fina ungdomar som bor inom området, men de pratar ingen om.

– Det är bara bråkstakarna som utmärker sig.

Pensionärerna på Körfältet har en eget litet klubbhus. Det är nog det mest målade huset i hela Östersundstrakten

– Jag målar över klottret. Ibland blir det nymålat en gång i veckan, säger Gillis Eriksson, när han står beredd med penseln. Nu har det kommit hit några nya tags som jag inte känner igen, så det verkar inte vara någon fara med återväxten bland klottermålarna.

Anna Skalberg jobbar på Reveljens bilskola. Hon har sitt kontor med utsikt över inomhustorget.

– Jag går hem vid fem-sextiden och då är oftast rätt lugnt här, men en morgon när jag öppnade så hängde det en skyltdocka under torgets tak. På håll såg det ut som någon hängt sig och det var en mycket otäck syn, säger hon.

Mer läsning

Annons