Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildextra: Hundar sprider glädje på demensboendet

/
  • Chilla har gått fram till Alice och tittar henne i ögonen.– Du är som en liten räv, säger Alice och kramar om hunden.Foto: Jan Andersson
  • – Det är så skönt att ha en hund att krama, säger Alice Johansson på demensboendet Myren i Valla på Frösön.Hundarna gör att de äldres vardag blir lite roligare.Foto: Jan Andersson
  • Det är Åsa Österman som äger de två hundarna. Alla boende, anhöriga och personal har gett sitt godkännande till att hundarna följer med Åsa på jobbet.Foto: Jan Andersson
  • I fem år har Chilla spridit glädje på demensboendet i Valla på Frösön. Både Chilla och hennes kompis Lava går runt bland de boende och blir kramade och klappade. Foto: Jan Andersson
  • Alice Johansson och Marta Jakobsson ser fram emot när Åsa Österman jobbar och hundarna Chilla och Lava är med.

På demensboendet i Valla på Frösön jobbar två glädjespridare. De kräver ingen lön utan nöjer sig med en godisbit ibland. Hundarna Chilla och Lava gör vardagen roligare för de boende på avdelningen Myren.

Annons

Chilla går fram till Alice på demensboendet och lägger sitt huvud i hennes knä. Bägge tittar varandra i ögonen och det syns att Alice uppskattar att Chilla har kommit fram till just henne.

– Du är som en liten räv, viskar hon och kramar om hunden.

Under de fem år som Chilla gått omkring bland de tolv patienterna på avdelning Myren har hon blivit mer och mer populär. Under senaste året har även Chillas kompis Lava fått följa med de bägge hundarnas matte, Åsa Österman, på jobbet.

– De förstår när jag gör mig i ordning för att åka hit och det märks att hundarna gärna vill följa med.

När Åsa kommer till avdelning Myren där hon jobbar, så får hundarna gå omkring som de vill.

Alla boende, personal och anhöriga har godkänt att hundarna är med Åsa och alla tycker att det är lika roligt.

– De går omkring och hälsar på de boende och de går ibland in på rummen och lägger sig en stund på sängen som sällskap. Vi märker att de gamla skiner upp när de ser hundarna och är det någon som inte vill gå upp någon dag så ordnar det sig när hundarna kommer.

Åsa berättar att de boende brukar locka på hundarna, och då kan de få heta olika namn.

– De får samma namn som deras hundar hette när de bodde hemma. En farbror lockade på Chilla gång på gång med fel namn och Chilla brydde sig inte.

– Den där hunden är ju döv, muttrade farbrorn.

När vädret är bra får hundarna följa med ut på promenad och då vill de äldre hålla i kopplet, även de som sitter i rullstol, och båda hundarna följer snällt med.

– Är någon av våra inneboende oroliga någon dag så märker hundarna det direkt och lägger sitt huvud i deras knä. Det har en mycket lugnande effekt, säger Åsa.

Alice, som är en av de boende på Myren, säger att det är så skönt att ha en hund att krama om ibland.

– När de inte är här så längtar vi efter dem. De har blivit våra kelgrisar och vi hoppas att de kommer att vara här länge.

Mer läsning

Annons