Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Affärskvinnan Blondinbella ångrar ingenting

/
  • Isabella Löwengrip valde bloggen framför skolan. Ett antal miljoner kronor senare i annonsintäkter kan hon konstatera att det var rätt beslut. Men det var inget lätt val enligt henne själv.
  • Godisbella. Så skulle Isabella Löwengrips blogg egentligen heta när hon startade den som 14-åring. Men det blev Blondinbella. Sex år senare har bloggen förvandlats till ett företagsimperium med bloggportal, livstilsmagasin och bokutgivning.

Hon har gjort sig ett namn som Sveriges bloggdrottning.

På torsdagen föreläste Isabella Löwengrip för gymnasieungdomar på Nolias jobbmässa.

Efteråt satt hon ner med Länstidningen för ett längre samtal om svåra val, om förväntningarna och om vilket som är hennes bästa blogginlägg någonsin.

Annons

2005 startade Isabella Löwengrip sin blogg BlondinBella, som du hittar . Då var hon 14 år. En blogg som snabbt fick hundratusentals läsare. Det ledde till att hon sista året på gymnasiet hoppade av skolan.

– Jag gjorde något helt annat och det har gått hur bra som helst. Jag hoppas att andra ungdomar vågar göra det också. Självklart är skolan alltid nummer ett. Men får man en möjlighet och man är duktig på ett område. Se då till att ta den möjligheten. Vänta inte. För den finns inte om tio år, säger Isabella Löwengrip.

Du har hunnit med en hel del sedan du startade din blogg. Vad av det du gjort är du mest stolt över?

– När människor inte har tagit mig och min blogg seriöst. Folk har sagt att jag är dum i huvudet eller bara en dum blondin. Det har varit tufft. Det har varit jättetufft att vara Blondinbella ibland. Men jag har ändå alltid struntat i allt det där. Jag har hela tiden tänkt att så här är min idé och mitt företag. Så här vill jag driva det. Det är jag mest stolt över av allt.

Vilket av alla inlägg som du gjort tycker du är det bästa?

– Det är en salig blandning det där. Alltifrån de som jag kan tycka är fantastiskt kul att läsa nu. Som en massa galna Muf-åsikter som jag skrev när jag var 14 år gammal. Riktigt knäppa grejer som jag gjorde mycket för att provocera. De kan vara väldigt roligt att gå tillbaks och läsa nu. Men det som gett mest reaktioner och kommentarer var när jag gick ut med en bild på mig själv osminkad och hade problem med akne. Då jagade Aftonbladet och Expressen mig hela dagen över hela Stockholm för att få en kommentar. Det blev uppslag i Expressen och det startades tjejgrupper och blev debatt om mobbing. Då kom insikten "jäklar vilken opinionsbildare jag är". Säger jag någonting så väcker det känslor och förhoppningsvis så lyssnar en del folk. Det var häftigt.

Hur hanterar man det som 16-17-åring?

– Jag har aldrig riktigt insett hur stor bloggen är tror jag. Att nästan en halv miljon människor har följt den varje vecka. Däremot har jag försökt de senaste åren att vara en vettig förebild. Jag är ju mänsklig och en typisk tonårig tjej. Men jag har ändå försökt att ha en sund profil. Många andra bloggar är inte så utan de är väldigt mycket yta och mycket konsumtionshets. Det som istället genomsyrar min blogg mest är att "Vill du så kan du" och Grynets "Ta ingen skit". Den delen är mycket mer av min blogg än vad ytligheten är. Och det är jätteviktigt att det är så.

Varför måste man vara en förebild redan som 16-17-åring?

– Därför att du blir en förebild automatiskt. Du har så många som följer dig. Det går inte att gömma sig från det om du har en blogg och det är hundratusentals som följer dig så måste du ta dit ansvar. Känner du inte för att vara en förebild så lägg ner bloggen. Därför blir jag så upprörd när det är många bloggtjejer som provocerar med många inlägg om bantning och vikthets. Det upprör mig jättemycket. Det är inte okej. Jag vet att man blir påverkad av det man läser.

Hur viktigt är det att vara känd?

– Inte alls. Det har aldrig varit drivkraften för mig. Tvärtom är jag ganska folkskygg. Den Isabella som står och föreläser är jag som affärskvinna. Sedan är jag en helt annan person privat. I morgon så kommer jag att vilja vara ifred. Jag träffar tillräckligt med människor i mitt jobb. Så jag går inte på kändisfester och mingel.

I olika medier har det spekulerats i att du inte tjänar särskilt bra på din blogg. Hur är det egentligen med det där?

– Det var Aftonbladet och Dagens Nyheter som hade räknat ut att jag tjänade 7 000 kronor per månad. Då hade de tittat på ett bokslut som gällde fyra månader. Så det stämde inte alls. Från början hade jag ungefär 100 000 kronor i annonsintäkter varje månad. Men sedan tänkte jag att det där vill jag sköta själv. Så idag har jag fyra stycken annonssäljare anställda. Idag kan jag ta ut en fast lön på en miljon kronor om året och mina säljare kan tjäna uppemot 50 000 kronor i månaden. Det tycker jag är rätt okej.

Du har varit med om en hel del sedan bloggen startades 2005. Det har varit en häftig resa helt enkelt. Vad har varit häftigast?

– Det är mycket. När jag blev tillfrågad om att vara med i Let's dance. Att gå rätt in i tevesofforna sådär i ett program med miljonpublik. Det kommer jag alltid att minnas. Men också att jag har fått möjlighet att föreläsa på Handelshögskolan och Brown's University. Det har varit riktigt häftigt att få de möjligheterna. Men det är jag själv som skapat dem.

Vad ångrar du?

– Inget. Även när jag tittar tillbaka på det jag bloggade som 14-åring är jag stolt över vem jag var.

Mer läsning

Annons