Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Valsjöbyn är björnarna ingen stor sak

/
  • Jeanette Olofsson från Valsjöbyn tycker att det finns för många björnar  runt byn och skulle välkomna en avskjutning.– Jag har aldrig sett någon björn själv, men jag vet att jag varit nära flera gånger, säger hon.
  • Ellen Brita Person är 15 år och bor i Valsjöbyn. Hon är hemma på påsklov den här veckan och kan hjälpa till med familjens renar. ”Man går inte och tänker på björnfaran”, säger hon. Men det är klart att man är orolig för kalvarna som ska födas nu i vår. Foto: Jan Andersson
  • Lars Lindroth kommer från Upplands Väsby, men har sin stuga i Valsjöbyn.– Vi är ute i naturen så ofta det går, men vi har aldrig stött på någon björn, säger han.
  • – Det var en otäck stämning i byn dagarna efter olyckan, säger renägaren Aili Nilsson. Man vet ju inte om det kan hända igen, men det går ju inte vara orolig jämt, säger hon.
  • Margareta Andersson driver Valsjöbua. Hon tycker att uttalandet om dålig livskvalitet var dumt.  –  Mina kunder är inte mer rädda för björn här än någon annanstans, säger hon.

Att björnskräcken skulle sprida sig i länet och att livsglädjen förgiftas bland annat i Valsjöbyn på grund av att björnarnas sprider sig, håller inte byborna med om.
– Det där är bara dumheter, säger en stugägare i byn som LT träffade i går.

Annons

I lördagens tidning uttalade sig riksdagsmannen Gunnar Sandberg och Bengt Bixo från Mörsil, som bägge sitter i socialdemokratiska partidistriktets jaktgrupp i länet, om att björnskräcken sprider sig, särskilt ute i byarna i länet. Värst skulle det vara enligt artikeln i Valsjöbyn där enligt Bengt Bixo, livsglädjen är förgiftad på grund av björnstammen. En anledning skulle vara den olyckshändelse där en stugägare i byn blev anfallen och dödad av en björn för cirka ett och ett halvt år sedan.

LT besökte under gårdagen Valsjöbyn för att höra om Bengt Bixos uttalande har någon sanningshalt, men ingen av de tiotalet bybor som LT träffade tyckte att det stämde.

– Visst var det lite spänt på byn de närmaste dagarna efter olyckan, säger Bosse Wångenberg, vars sportstuga gränsar till den förolyckade mannens hus.

– Men att vi skulle ha sämre livskvalitet och vara rädd hela tiden är bara dumheter. Vi ser oss för lite mer nu, särskilt när man är ute med hunden, men annars är det inget vi går och tänker på.

Bosse Wångenberg håller dock med om Sandberg och Bixo på en punkt och det är att det skulle behövas en viss avskjutning av björnstammen och den åsikten delar han med alla de bybor LT talade med.

Jennie Hallquist är född och uppvuxen i Valsjöbyn. Hon säger att under de 20 år hon bott i byn har hon aldrig sett en enda björn och hon är inte rädd för björn heller.

– Men jag kan förstå om någon är det. Särskilt bönder och renägare som har djur som de är rädda om. Vi har alltid vetat om att det finns björnar nära byn och när vi plockar bär exempelvis så pratar vi och skramlar med hinkarna för att de ska försvinna eftersom vi har en väldig respekt för dem.

Margareta Andersson driver affären Valsjöbua mitt i byn.

Uttalandet om att vi skulle ha en sämre livskvalitet här var dumt. Jag har då inte märkt på mina kunder att de skulle vara mer rädda för björn här än på andra ställen. Men stammen borde decimeras, säger hon.

– Det märks att det är mycket björn här på alla spår man ser när man är ute i naturen, fast själv har jag aldrig sett någon.

Renägaren Aili Nilsson tycker att det var en otäck stämning i byn strax efter olyckan, men nu är allt som vanligt igen.

– Mannen som blev björndödad hade en maximal otur och man vet ju inte om det skulle kunna hända igen, säger hon.

– Visst tänker jag på mina renar som vi har på fjället och i en inhägnad vid huset, men det går inte att vara oroligt jämt. Aili Nilsson säger att värst är det för renkalvarna, som lätt blir ett byte för björnen när de är nyfödda.

Mer läsning

Annons