Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gränslöst samarbete mellan Ås och Kilolo i Tanzania

/
  • Foto: Tommy Norin
  • Solvig Ljusterdal, Marianne Lindström och Anna-Karin Stuenes besökte Rödöns församlings vänförsamling i Kisinga.Foto: Tommy Norin
  • Olof Roos, präst i Ås församling mötte sin kollega Jonah Kinganga  i Kilolo. ”Det var ett positivt möte som visar att vi har mycket gemensamt”.Foto: Tommy Norin
  • Claes Ahlström hade inga problem med att fånga barnens uppmärksamhet. De tyckte det var hur roligt som helst         att titta in i kamerans display.  Foto: Tommy Norin

Vackert belägen på det sydvästra tanzanianska höglandet ligger den lilla byn Kilolo. Här finns en kyrka med 900 medlemmar som under två år haft utbyte med Ås församling, och i början av november reste representanter från Ås till Kilolo för att avtala om fortsatt samarbete.

Annons

– Det är tusen mil mellan Ås och Kilolo men avstånd har väldigt lite att göra med hur människor möts, säger Olof Roos, präst i Ås församling, som reste till Kilolo tillsammans med kyrkorådsledamoten Claes Ahlström och undertecknad.Den svenska gruppen bestod också av Marianne Lindström, Anna-Karin Stuenes (ordförande för kyrkorådet i Rödön) samt Solvig Ljusterdal, eftersom Rödöns församling har vänförsamling i Kisinga, nära Kilolo.

Sedan några år samarbetar Svenska kyrkan och EFS kring att svenska församlingar knyter kontakt med lutherska församlingar i Tanzania där svensk mission varit verksam sedan 1938. I dag har Svenska kyrkan och EFS  ett 20-tal vänförsamlingar i landet. Resans mål var att vistas i byarna Kilolo och Kisinga under tre dygn.

– Jag är  mycket nöjd. Vi fick möta positiva människor och det uppskattar jag mycket, summerar Olof Roos mötet med bland annat kollegan Jonah Kinganga i Kilolo.

I Kilolo firade vi gudstjänst med en skönt sjungande församling och under söndagen skrevs avtal om fortsatt samarbete.

– Vi hade bra samtal. Det var rikt att få ta del av deras liv där vi inser att vi har många gemensamma glädjeämnen, men också bekymmer, säger Olof Roos.

– Min kollega ville samtala med mig om ungdomarna i Kilolo och problemen med att skapa en vettig gemenskap för dem. De ”hängde mest på byn”. Det var lätt att känna igen sig hur det är i Ås. Hur ska vi fånga upp ungdomarna sedan de konfirmerats? I Kilolo stannar bara fem av 20 ungdomar kvar i församlingen. Vi har liknande problem, säger Olof Roos.

Det finns andra likheter mellan Ås och Kilolo.

– En del sånger är gemensamma och liturgin liknar vår. En skillnad  var när några kvinnor jazzade loss mitt under gudstjänsten och började dansa framför kören. Sådant händer inte i Ås, ännu, säger Olof Roos.

I dag finns nästan inga svenska missionärer kvar i Tanzania. Den evangeliska lutherska kyrkan (ELCT) är en självständig kyrka som bland annat bedriver sjukvård och skolverksamhet på många platser i landet. Olof Roos säger att dagens missionsperspektiv handlar mycket om att Tanzanias kyrka kan tillföra vår kyrka något viktigt.

– Vi kan låta oss inspireras av deras sätt att uttrycka sig, där vi har mycket att hämta från deras musik och kultur. Bönens plats och att räkna med Gud i sitt kristna liv på ett annat sätt än hos oss, är också något som jag tar med mig hem.

Utbytet handlar om att två händer möts. Vi behöver det som symbol för att vi tillsammans är en gemenskap i den tro vi omfattar, säger Olof Roos.

Avtalet med Kilolo innebär bland annat att församlingarna ber för varandra vid gudstjänster varje vecka. Det kommer att utbytas information om vad som händer i församlingarna och parterna ska dela erfarenheter av kyrkans arbete. Det pågår också brevväxling mellan skolbarn i Ås-Kilolo. Vid mötet kom inga förfrågningar kring ekonomi/bistånd, men i avtalet har parterna kommit överens om att uppmärksamma de marginaliserade i kyrkan.

– Här är det viktigt att tanzanierna själva får formulera behoven, säger Olof Roos. För att folk inom Ås och Rödöns församlingar ska få information om samarbetet genomförs en internationell kväll i Ås den 7 december. Senare hoppas Olof Roos på besök från Kilolo och Kisinga.

– Vi hoppas att de kan komma till oss inom ett par år, säger han.

Mer läsning

Annons