Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Volontärresan gav minnen för livet

/
  • I fyra månader bodde och jobbade de som volontärer på en majsodling i Ghana. ”Vi höll på till ett på dagen, sedan blev det för varmt för att vara utomhus”, berättar Therese Jonsson. Foto: Privat

Therese Jonsson och Terese Helgesson bestämde sig för att de ville åka utomlands som volontärer. Tio månader senare har de bott och arbetat på en jordbruksgård i Ghana, samt tagit hand om vilda svartbjörnar i USA.

Annons

Förra veckan kom de hem till sitt hus i Herrö igen, med många nya upplevelser i bagaget och ett helt nytt sätt att se på resandet.

– Det har varit helt otroligt, det går inte ens att föreställa sig, säger Terese Helgesson.

Från början skulle de till Kina. Sedan var det tal om Sydamerika. Plötsligt befann de sig i Ghana för att skörda majs. Vändningarna var många och kulturkrocken stor, ändå är det bland det bästa dem gjort.

– Även om jag tyckte Afrika–resan var jobbig är det absolut ingenting jag vill vara utan, säger Helgesson.

På jordbruksgården fick de hjälpa till med lite av varje, men mestadels befann de sig ute på fälten och planterade majs. I långbyxor, storstövlar och hatt höll de på till ungefär ett på dagarna – sedan blev det för varmt för att vara utomhus.

När de tillbringat fyra månader i Afrika och gjort allt från att röja ogräs till att assistera vid byns förskola, åkte de hem för ett par månaders paus. Sedan bar det iväg igen – till ett björnreservat i Minnesota, USA. Där bodde de i en liten husvagn, mitt ute i skogen, utan vare sig el eller vatten.

– Men det fanns en liten bäck som vi kunde tvätta oss i, säger Therese Jonsson och skrattar.

Organisationen de åkte med heter American Bear Association. Den tillkom efter att en skogshuggare på 90–talet började få besök av ilskna björnar. När han insåg att det inte skulle gå att skjuta allihop, för att det bara kom fler och fler, började han istället mata dem.

När mannen blev gammal oroade han sig för vad som skulle hända med björnarna efter sin död, då tog organisationen över och driver numera ett reservat i utbildningssyfte.

– Jägare, djurintresserade och fotografer kommer dit och kollar. Det är tydligen ett av de bättre ställena som finns om man vill få bra bilder på svartbjörn.

Therese och Terese fick hjälpa till med allt. De tog hand om björnarna och såg till att naturen kring området såg bra ut. Lagade saker som gått sönder, utfodrade fåglarna, fixade till vägen och plockade björnbajs. Det var cirka 30 björnar att mata varje dag.

– En gång blev jag hotad av en fullvuxen hona som ville skydda sina barn. Jag sprang och satte mig i bilen, men när vår chef skulle försöka skrämma iväg henne, hoppade hon upp på motorhuven och dunkade ramarna i fönstret. Hon röt så jag nästan kunde se ner i magen på henne, berättar Terese Helgesson och ryser vid minnet.

Förutom den incidenten har allt flutit på bra för härjedalingarna. Dem är överrens om att de haft en fantastiskt roligt resa, samtidigt som det varit tufft och lärorikt.

– Det man ska tänka på innan man åker är att det faktiskt aldrig blir som man tänkt sig. Är man bara förberedd på det kommer allt annat lösa sig, säger Therese Jonsson.

Mer läsning

Annons