Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ultralöparna: Det är familjen man saknar

/
  • Rainer Koch leder i suverän stil.Foto: Håkan Degselius
  • Mattias och Andreas följs åt under hela den långa färden.– Det är bra att vara två då kan vi peppa varandra, menar duonFoto: Håkan Degselius
  • Från Bari till Nordkap är det närmare 450 mil.  Illustration: Kjell Nilsson-Mäki
  • Mattias och Andreas följs åt under hela den långa färden.– Det är bra att vara två då kan vi peppa varandra, menar duon.
  • De suveräna ledarna i tävlingen, Rainer Koch och Hiroko Okiyama på väg mot etappmålet i Sveg.
  • I mål efter 61 kilometer i stekande värme. Andreas och Mattias var nöjda efter att ha nått etappmålet  i Sveg. ”Sådana här dagar är underbara. Det var värre när det hällregnade i fyra timmar”.
  • Mat, mat, mat. Det går åt massor av föda för att klara av den långa sträckan.

Från Bari till Nordkap är det 4480 kilometer. I lördags tog sig löparna till etappmålet i Sveg efter 61 kilometer i stekande värme.
– Det är ett enkelt men slitsamt liv, säger de svenska löparna Mattias Bramstång och Andreas Falk.

Annons

Visst låter det som galenskap att ta sig från Bari i Italien till Nordkap i nordligaste Norge. Speciellt som man ska göra det utan vilodagar under den 448 mil långa resan.

Men det är verkligheten för de 50 löpare som är kvar i tävlingen.

Andreas Bramstång och Andreas Falk är de enda svenskarna i startfältet som i övrigt består av ultralöpare från hela världen.

Duon, som av de övriga löparna kallas för kaptenen och löjtnanten, tog sig till etappmålet i Sveg på relativt lätta ben. För det är inte på något sätt någon maxbelastning det handlar om.

– Det är kul att få sig landskapet i långsam takt det här är på något sätt superturism, säger Andreas Falk som menar att man hinner uppleva mycket av naturens skiftningar under resan.

Själva löpningen är inte det stora problemet. Det är nästan en njutning. I stället är det kvällarna och nätterna som är det stora problemet, speciellt boendet.

– När det verkligen är spartanskt då är det jobbigt, menar Andreas som under färden fått vara med om det mesta när det gäller hårda golv och kalla duschar.

Även intaget av föda är ett visst problem. För det går åt massor av kalorier under de långa etapperna.

– Man får äta hela tiden fast det är obekvämt, säger Mattias som under natten mot lördagen fick trycka i sig ett halvt kilo lösgodis när hungern slog till.

Men resan har gått bra trots att man haft problem med skador under några etapper i norra Tyskland.

– Vi fick gå i fem dagar och då var det fruktansvärt jobbigt mental. För då hade vi pressen på oss att klara av 6 minuter på kilometer, säger duon som trots allt lyckades med det utan att bli avplockad från tävlingen.

Och det är just skadorna som är det stora problemet för många av löparna.

– Man har inte en aning om vad som kan hända om två timmar. Helt plötsligt kan en muskel bara smälla till.

Ännu så länge återstår det många etapper innan löparna når det efterlängtade målet i midnattsolens land. Men dit är det ännu långt och duon tar inte ut något i förskott utan tar varje dag som en ny utmaning.

Längtan att nå målet finns förstås där. Men det finns en längtan utöver det.

– Det är familjen man saknar nu, säger Andreas.

Rainer Koch från Tyskland är den som leder tävlingen i suverän stil. Han tog sig i mål på 4 timmar och 52 minuter på den 61 kilometer långa sträckan.

Och det är som vanligt. De som följer med tävlingen kan ställa klockan efter den suveräne tysken.

– Jag har hållit 12 kilometer i timmen de sista 21 dagarna så det här var normalt, säger Rainer som trots att han gjort under 2.40 på maraton väljer de betydligt längre distanserna.

– Det här är ett bra sätt att få se något extra, speciellt om man gillar landsbygden.

Mer läsning

Annons