Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rennäringen är utsatt för stora påfrestningar

/

Renskötseln har sin gång trots att rennäringen får allt sämre förutsättningar att överleva. I Ruvhten Sijte menar en del renägare att förtrycket inom samebyn är värre än yttre påfrestningar.

Annons

LT var med på renskiljning hos Ruvhten Sijte.

Förra lördagen var det renskiljning vid byn Sörvattnet utanför Lofsdalen. Samebyarna från Handölsdalen, Idre, Mittådalen, Ruvhten Sijte och tre byar från Norge var på plats för att skilja ut sina renar bland 2 000 renar. Renskiljningen är något som hela familjen, släkt och vänner deltar i.

För två veckor sedan, torsdagen den 3 december, gick medlingsgruppen från länsstyrelsen i Jämtland, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket ut med att de vid årsskiftet avslutar förhandlingarna mellan markägare i Härjedalen och samebyarna. Om inget avtal skrivs hävdrar länsstyrelsen att samebyarna måste reducera antalet renar i förhållande till vinterbetesmarkerna.

– Det betyder att de raderar ut en hel sameby. Vad ska man göra av de renägarna? Det är många arbetstillfällen som försvinner om man lägger ner ett sådant stort företag.

– Vem ska bestämma vem som ska göra vad? Och när förlorar renen sin rätt att söka bete?

– Det är rasism, man undrar om det här får fortsätta, säger Edvin Rensberg, ordförande i Ruvhten Sijte.

Men renbetesfrågan är inte det största problemet för Ruvhten Sijte. Byn är sedan fler år tillbaka uppdelad i två läger, där till och med släktingar har valt olika sidor. Problemen har funnits i många år och länsstyrelsen med förre landshövdingen Maggi Mikaelsson i spetsen tillsatte en utredning om Ruvhten Sijte 2003. Länsstyrelsen och Svenska Samernas Riksförbund har medverkat på bystämmor och möten, konsulter har anlitats men inget av detta har lett till en lösning av problemen.

Styrelsen i samebyn har beslutat att vissa renskötare inte får ha fler än nio renar var, något som renägare gång på gång har överklagat.

– Vissa ska slakta medan andra inte behöver. Minoritetsgruppen blir utsatt, berättar David och Mattias Kant och Toamma Dorra.

– De har tagit 300 renar per skalle medan vi får ha nio renar var, säger David Kant.

David Kant berättar också att styrelsen upprättar påhittade skulder hos vissa renägare, vilket gör att de tappar sin rösträtt.

I november 2008 skrev de tre tillsammans med Jens Olsson och Markus Haanaes Rensberg till Sametinget och SSR, samt justitiedepartementet och vädjade om hjälp att få ordning i samebyn.

”Vi vill att Sametinget och SSR ser över och påbörjar ett förändringsarbete av rennäringslagen. Det går inte att ha det på detta sätt. En rennäringslag som stöder folkmord och utrotning av den samiska befolkningen. Vi har nu levt under förtryck och med trakasserier från början av 1900-talet. Genom att tolka rennäringsl a gen felaktigt kan man med hjälp av lagen arbeta enbart i eget syfte och för egen vinning. Utöva förtryck, fatta godtyckliga beslut, tränga undan och rata efter eget godtycke , skrev de bland annat.

De vädjade också ”om hjälp att välja en demokratisk styrelse, en styrelse som arbetar för alla medlemmars bästa, och inte som sker i dag, för orättvis uteslutning och utrotning av vissa medlemmar och familjer.”

De skriver även att de vill ha hjälp att arbeta fram fungerande stadgar och reglering av pensionsavgångar för att ge utrymme för unga renskötselföretag.

Enligt renägarna är det oerhört frustrerande att alltid leva under ekonomisk press och ständigt förtryck. De tycker att det är destruktivt och kostsamt att lägga så mycket energi, pengar och dyrbar tid på att överklaga ärenden.

Edvin Rensberg, ordföranden i Samebyn förklarar situationen med att vissa renskötare inte sköter sitt jobb.

– Deltar man inte i renskötseln ska man inte ha någon ren, säger han.

Mer läsning

Annons