Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Nedräkningen har börjat”

/
  • Det dropp som Gösta får var tredje vecka har inte hjälpt nämnvärt. ”Inte mot smärtan i alla fall”, säger Gösta. På tisdag är det dags för nästa behandling. I torsdags tog den biomedicinska analytikern Iris Sandberg på Svenstaviks hälsocentral de förberedande proverna. Foto: Sandra Högman

Cancersjuke Gösta Olofsson har blir allt sämre. Han tror själv inte att han har speciellt långt kvar att leva.

– Nedräkningen har börjat på allvar, säger han.

Annons

När LT i september träffade Gösta Olofsson första gången var han märkbart piggare jämfört med i dag. Under de senaste tre månaderna har han tappat mycket ork och han har fått det allt svårare att tygla med sina smärtor. Framför allt musklerna i nacken har börjat strejka och han har fått det svårare att orka hålla upp huvudet.

– I bland har jag så ont att jag blir yr och mår illa, berättar Gösta Olofsson.

Med att utföra vardagssysslor som matlagning och handling blir allt tyngre för honom. Städning och tvätt har han blivit beviljad hjälp av hemtjänsten var tredje vecka. Men på grund av olika omständigheter är det nu en och en halv månad sedan han fick besök av personal från hemtjänsten.

– Om jag ska göra någonting måste jag förbereda mig långt före genom att ta smärtstillande, säger han.

– Allt som jag ska ta mig för blir väldigt gruvsamt, jag orkar inte ta tag i någonting, fortsätter Gösta.

De behandlingar i form av hormonimplantat och dropp som har satts in har inte hjälpt nämnvärt. Han tycker ändå att sjukvården har gjort så mycket det går. Men det är inte bara det kroppsliga som blivit jobbigare för Gösta Olofsson, sjukdomen påverkar honom även mentalt.

– Jag försöker att tänka positivt. Om jag börjar tänka i negativa banor är det så lätt att hela kroppen ställer in sig efter det.

För LT berättar Gösta Olofsson att han hade planerat att kämpa mot sjukdomen till februari, mars. Men just nu tror han inte att han kommer orka hålla ut så länge.

– Nedräkningen har börjat.

Samtidigt som han brottas med sin sjukdom har han börjat planera för sin död. Han har skrivit ett så kallat vitt brev på en begravningsbyrå där han beskrivit hur han vill ha sin begravning. Och trots att döden står på trappan skojar Gösta om vad som väntar.

– Det ska vara en klassisk begravning med kista. Men vilken psalm som ska sjungas spelar ingen roll, jag kommer ändå inte att höra någonting, säger han och drar på sig sitt största leende.

Om han vill bli begravd i Storsjö Kapell där han är född, på kyrkogården i Hoverberg eller tillsammans med sina föräldrar i Strängnäs har Gösta ännu inte bestämt sig för.

Mer läsning

Annons