Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gösta och hans dotter – återförenade efter 46 år

/
  • ”Pusslet har fallit på plats. Nu är allting som det ska”, säger Gösta om helgens möte med sin dotter.
  • När Marianne föddes var pappan Gösta Olofsson 18 år gammal. Av olika anledningar gled den nyblivna familjen            isär och sedan dess har Gösta bara sett sin dotter enstaka gånger. I helgen träffades de igen – efter nästan 46 års uppehåll. Foto: Sandra Högman
  • Efter 46 år har Gösta Olofssons och hans dotter Marianne Vuolles vägar korsats igen.

46 års väntan är över – i helgen återförenades Gösta Olofsson med sin dotter Marianne. – Det går inte att beskriva hur det känns att äntligen få träffa henne, säger Gösta.

Annons

När Marianne Vuolle från Solna kom hem från en utlandsresa för drygt en månad sedan visade nummerpresentatören att någon med ett 0687-nummer försökt att nå henne vid åtta tillfällen.

– Jag förstod genast att det var pappa, säger hon.

– När jag såg att det fanns ett meddelande på telefonsvararen också bad jag maken lyssna på det. Jag klarade inte av det.

När Marianne föddes för snart 46 år sedan var pappan Gösta Olofsson 18 år gammal. Av olika anledningar gled den nyblivna familjen i sär och sedan dess har Gösta bara sett sin dotter enstaka gånger.

Gösta Olofsson har vid ett par tillfällen under årens lopp försökt att leta upp Marianne, men alltid stött på patrull. Under arbetet med den artikelserie som under det senaste halvåret publicerats i Länstidningen har han berättat om sina försök att hitta hennes adress.

Och för LT:s reporter var det betydligt lättare att hitta rätt information.

– När jag hade numret framför mig fanns det ingen återvändo. Men jag var väldigt nervös när jag skulle lyfta telefonluren och ringa, berättar Gösta.

När Marianne Vuolle fått det bekräftat att det var hennes far som vid åtta tillfällen försökt att ta kontakt med henne reagerade hon med blandade känslor. Efter att ha samlat sig ringde hon tillbaka till honom.

Nu pratar Marianne och Gösta i telefonen varje dag. Och i helgen körde Marianne och hennes man de dryga 50 milen från Solna för att hälsa på Gösta i Svenstavik.

– Precis innan bilen rullade in på gården hade jag så mycket fjärilar i magen att jag nästan mådde illa. Men när jag såg henne kändes allting otroligt bra, säger Gösta.

Det första Marianne sa till sin pappa var ”jag är här nu” och sedan kramades de länge.

Under helgen har de umgåtts och försökt lära känna varandra. Tårar har blandats med en hel del skratt när de tittat på bilder från åren som gått, och upptäckt likheter och olikheter hos varandra.

Under helgen har de också kommit överrens om att lämna det förflutna bakom sig och blicka framåt i stället.

– De jular och skolavslutningar som passerat kommer aldrig komma igen, så det är ingen idé att grubbla på det nu, säger Marianne.

– Allt har sin tid. Det kanske var rent av bra att det gick så lång tid. Jag tror vi båda var mogna för det här mötet först nu, fortsätter hon.

Gösta sammanfattar helgens möte som att han äntligen blivit hel.

– Pusslet har fallit på plats. Nu är allting som det ska, säger han.

I går åkte Marianne och hennes make tillbaka till Solna igen. Men Gösta och Marianne har inga planer på att tappa kontakten med varandra.

– Det som är synd är att vi inte bara kan svänga in här exempelvis till och från jobbet. Men vi kommer absolut att fortsätta pratas vid, säger Marianne.

Mer läsning

Annons