Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gösta förbereder sig inför den sista julen

/
  • Nästa helg är det första advent. Men Gösta Olofsson kommer inte att ägna sig åt någon överdriven pyntning. ”Lite ljus och några dukar får räcka”, säger han.
  • Gösta Olofsson byter ut de klassiskt vita ljusen mot julröda.

Snart visar kalendern december och julen står inför dörren. Medan vissa ser fram mot högtiden, våndas andra.

– Lite ångestfyllt är det – det är ju min sista jul, säger cancersjuke Gösta Olofsson.

Annons

I februari gav läkarna Gösta Olofsson ungefär ett år. Många av de högtider och årstider han nu går igenom är troligtvis därför de sista. Nästa helg är det första advent och om lite drygt en månad är det dags för paketöppning, överflöd av skinka och Kalle Ankas årliga framträdande i tv-rutan.

– Jag tycker att julen är väldigt stressig, det är alltid så många måsten. Trots att jag sitter hemma blir jag stressad, säger Gösta Olofsson.

– Jag försöker alltid att åka till affären när jag tror att ”alla andra” inte är där, men det är ofta jag går bet, fortsätter han.

I år kommer Gösta att sparsmakat julpynta sitt hem. Sedan sambon Anna-Maria dog för fem år sedan har det blivit si och så med jultraditionerna. Och nu är det till största delen orken som får styra. Några adventsstakar, röda ljus och ett par juldukar planerar han ändå att ta fram.

Annat var det när han var liten. Precis som för många andra barn betydde julen mycket för Gösta Olofsson när han var liten grabb. Han berättar med ett stort leende på läpparna om flera anekdoter från tidigare jular.

– När jag och brorsan, som är två år yngre, var i 10-årsåldern bytte vi alltid julklappar med varandra. Jag gav alltid honom fikon och jag fick leksaksbilar. Men eftersom brorsan hatade fikon och han hellre ville ha bilarna bytte vi alltid, säger Gösta och skrattar.

Han minns också hur han tillsammans med sin pappa alltid gick ut i skogen för att hjälpa till att välja ut den finaste granen, när han som femåring började ifrågasätta tomtens existens och hur mycket han tyckte om att baka pepparkakor tillsammans med sin mamma.

– Då, när precis allting gjordes från grunden, smakade det så mycket godare. Det var härligt, säger Gösta.

Årets julmiddag kommer Gösta Olofsson troligtvis att äta tillsammans med några bekanta. Därefter kommer han att gå hem för att fortsätta firandet ensam.

– Jag hoppas bara att sjukdomen inte kommer att förändras innan jul.

På frågan vad han önskar sig i julklapp har Gösta ett lika självklart som gripande svar:

– Ett botemedel mot cancer.

Mer läsning

Annons