Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammakameran kartlägger cancern

/
  • Biomedicinska analytikern Barbro Björklin ger Gösta en dos med det radioaktiva ämnet.
  • Den gula skylten ser lite läskig ut. Men det radioaktiva ämne som sprutas in i patienten är inte farligt och försvinner ur kroppen inom ett par dagar.
  • Den här gången blev det ingen tur på stan för Gösta under tiden det radioaktiva ämnet fick verka. I stället blev det ett par slappa timmar i en sjukhussäng på isotopavdelningen.
  • Innan Gösta ska lägga sig under gammakameran tar han en dos bricanyl. ”När jag ska ligga ner får jag svårare att andas. Med hjälp av medicinen kan jag härda ut”, säger han.
  • Gösta skjutsas in under den stora apparaten och sedan sakta, sakta ut igen. Under tiden fångar gammakameran upp strålarna som det radioaktiva ämnet han tidigare fick injicerat avger.
  • Röntgensjuksköterskan Magnus Ylitalo ser till att scanningen under gammakameran flyter på som den ska.
  • ”Den här undersökningen är ingenting jämfört med magnetröntgen då man ligger instängd i en jättetrång tunnel”, säger Gösta.

Efter förra undersökningen fick Gösta beskedet att cancern spridit sig.

Nu är det dags att lägga sig under gammakameran igen.

– Vi får hoppas på det bästa, säger han.

Annons

Klockan är strax före klockan tio på förmiddagen och Gösta Olofsson har precis anlänt till Östersunds sjukhus. Med hjälp av taxi har han tagit sig från hemmets lugna vrå i Svenstavik till den betydligt mer livliga sjukhusmiljön. Han får hjälp ur bilen, placeras i en rullstol och skjutsas sedan till isotopavdelningen där han ska genomgå en skelettröntgen, eller en nuclearmedicinsk undersökning som det heter.

Han har gått igenom den procedur som väntar flera gånger tidigare och är inte märkbart nervös inför undersökningen.

– Det känns okej, säger han.

Gösta behöver inte sitta länge i väntrummet innan det är hans tur.

Precis som förra gången Gösta var här är det biomedicinska analytikern Barbro Björklin som tar emot.

– Då sticker jag, säger hon innan hon via en kanyl ger Gösta en dos med ett radioaktivt ämne.

Det radioaktiva ämnet ska ”fastna” i skelettet och samlas i de cancerangripna delarna, vilka senare fångas upp av gammakameran. Ämnet som sprutas in är inte farligt och försvinner ur kroppen inom ett par dagar.

När ett plåster placerats på den del av Göstas arm som fått ta emot sticket är den första delen av dagens sjukhusbesök avklarat. Nu måste Gösta vänta två till tre timmar innan det är dags att lägga sig under gammakameran.

, i början av maj förra året, tog han en tur på stan medan han väntade på att det radioaktiva ämnet skulle verka. Men den här gången tryter krafterna och efter en fika i sjukhuskafeterian återvänder han till isotopavdelningens väntrum där han får låna en sjukhussäng att vila sig i.

– Jag orkar mindre och mindre för varje dag, konstaterar han.

När Gösta Olofssons namn återigen ropas upp ett par timmar senare är det röntgensjuksköterskan Magnus Ylitalo som tar emot. Han hjälper Gösta att lägga sig på britsen under gammakameran och ser till att han ligger bekvämt.

Därefter påbörjas undersökningen. Gösta skjutsas under den stora apparaten och sedan sakta, sakta ut igen. Under tiden fångar gammakameran upp strålarna som det radioaktiva ämnet han tidigare fick injicerat, avger.

– Det här gick ju bra, säger Gösta.

Någonting som inte gick lika bra var Göstas besök på magnetröntgen på sjukhuset i torsdags. Efter 30 minuter i det trånga utrymmet fick han panik och undersökningen var tvungen att avbrytas.

– Det slamrade och lät så mycket. Samtidigt fick jag allt svårare att andas. Till slut stod jag inte ut längre.

– Om jag inte fått kliva ur den stora apparaten hade jag rivit stället, säger han.

Läkarna har beslutat att avvakta resultatet från skelettröntgen innan de tar beslut om att göra ytterligare ett försök med magnetröntgen.

Om någon vecka kommer Gösta att få svar på huruvida hans cancer har spridit sig.

Mer läsning

Annons