Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Bloggen håller mig levande”

/
  • ”När jag i februari fick beskedet prostatacancer trodde jag att 2009 skulle bli ett riktigt tungt år. Men tack vare min blogg och alla som läser den blev det inte lika tufft som jag trodde”, säger Gösta Olofsson.”När jag i februari fick beskedet prostatacancer trodde jag att 2009 skulle bli ett riktigt tungt år. Men tack vare min blogg och alla som läser den blev det inte lika tufft som jag trodde”, säger Gösta Olofsson. Foto: Sandra Högman

Sociala medier har präglat IT-utvecklingen under 2000-talets första årtionde. Det internetbaserade umgänget får oss att träffa varandra mindre, anser kritikerna. Men för cancersjuke Gösta Olofsson är bloggandet direkt livsavgörande.

Annons

Ord som Facebook, Twitter, blogg och artikelkommentar uttalades för första gången under det decennium som precis har lagts till handlingarna. Redan under 90-talet fanns nätverk på internet, men fenomenet fick ett rejält uppsving efter millenniumskiftet.

Kritikerna menar att sociala medier är tidstjuvar som hindrar oss från att umgås ”på riktigt”. Och samtidigt som världens politiska ledare i allt större utsträckning använder sig av bloggar och andra kommunikationssätt på webben har flera företag valt att förbjuda sina anställa att umgås via nätet under arbetstid.

Medan debatten hur vida de sociala medierna är av ondo blir de internetbaserade relationerna allt mer viktiga för många ensamma människor.

När Gösta Olofsson från Svenstavik för snart ett år sedan fick beskedet prostatacancer fick han låna en dator. Med den började han utforska internets möjligheter. I april valde han att starta en egen blogg där han berättar om sin sjukdom, sina tankar kring döden och pusslandet för att få vardagen att gå ihop. Varje dag läser tusentals människor hans ord, och ett tiotal brukar ha för vana att skriva en kommentar.

– När jag startade bloggen hade jag aldrig en tanke på att det här skulle bli så stort, och att det skulle ge mig så mycket, säger han.

Gösta Olofsson har förståelse för den kritik som har riktats mot sociala medier, men tycker att internet inte alltid försvårar relationer i det verkliga livet. I bland har närverken, tvärtemot kritikernas argument, motsatt effekt, menar han. Gösta Olofsson berättar att han fått många kamrater via sin nätbaserade dagbok. Och i höstas köpte han en webbkamera för att kunna ta sitt umgänge till nästa nivå och titta på sina nyfunna vänner när han talar med dem.

– Jag har kontakt med flera av mina läsare flera gånger i veckan. De ringer, skriver e-post eller kontaktar mig via webbkameran, berättar han.

Men läsarna engagerar sig också på andra sätt. Gösta Olofsson fick exempelvis veckan före jul blommor med bud från en bloggläsare, i mellandagarna såg en kvinna från mellersta Sverige till att han fick en säck ved hemskickad till sig. Och nyårsaftonen avslutade han genom att tala med en man från Dalarna som han träffat via internet.

– Jag är tacksam att den här möjligheten fanns när jag behövde den. Utan datorn hade jag varit väldigt ensam, säger Gösta Olofsson.

– Utan bloggen hade jag inte suttit här i dag, då hade jag inte orkat hålla ut, fortsätter han.

Mer läsning

Annons