Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Bergs kommun har gett mig ett livstidsstraff ...”

/
  • Kollegorna vid Östgärde servicehus i Rätan, Irma Rydström, Aina Nordgren, Hanna Bäckström, Margitha Thelander, Margareta Hammargård och Anette Nilsson, tycker att kommunen borde ge Maria Jonsson en andra chans. Foto: Sandra Högman

Maria Jonsson dömdes till skyddstillsyn och har avtjänat sitt straff. Nu säger sig Bergs kommun inte ha förtroende för henne och hon får inte jobba kvar.
– Jag har fått ett livstidsstraff av kommunen, säger hon.

Annons

I december 2006 greps Maria Jonsson i sitt hem i Rätan. Hon dömdes senare till skyddstillsyn i ett år för grov misshandel. Straffet är nu avtjänat.

I samband med händelsen arbetade Maria Jonsson inom barnomsorgen i Rätan och var anställd av Bergs kommun. Till en början blev hon avstängd från sitt arbete men omplacerades i samband med att hon fick rehabilitering av företagshälsovården.

– Jag föreslog själv att jag kunde arbetsträna i köket på äldreboendet Östgärde, säger hon.

Sagt och gjort.

Maria Jonsson fick snabbt nya kamrater i köket och arbetet fungerade bra. Utöver sin arbetsprövning fick Maria Jonsson även hoppa in och vikariera när någon var ledig eller sjuk.

– Hon kom in i gänget på en gång, hon blev en frisk fläkt, säger arbetskamraten Hanna Bäckström.

– Arbetet blev ett viktigt inslag i min väg tillbaka till ett vanligt liv, tillägger Maria själv.

För ett år sedan, ett par månader efter att domen mot Maria Jonsson föll i Östersunds tingsrätt, blev Maria uppsagd på grund av personliga skäl. Kommunen menade att de inte längre hade förtroende för henne och att hon därför inte kunde arbeta kvar.

Tillsammans med fackförbundet Kommunal försökte Maria Jonsson ta fajten för att behålla sitt jobb. Under den pågående tvisten fick Maria Jonsson fortsätta sin anställning i köket på Östgärde.

– Jag förstår att jag inte längre kunde jobba inom barnomsorgen eftersom det finns lagar som säger att personer som dömts för vissa typer av brott inte får jobba med barn. Men jag kan inte förstå varför jag inte skulle kunna omplacerats permanent – i exempelvis köket.

Men Marias och fackets kamp lyckades inte fullt ut.

I utbyte mot en årslön har facket och Bergs kommun beslutat att Maria Jonsson får sluta. Därmed har hon heller inte förtursrätt om ett jobb skulle bli ledigt i kommunen.

– Jag är i princip svartlistad i Bergs kommun – för all framtid.

Eftersom arbetstillfällen hos privata arbetsgivare i Rätan med omnejd inte precis växer på träd innebär beslutet att Maria Jonsson kommer att få svårt att hitta ett nytt arbete.

– De har verkligen förhastat sig, konstaterar Maria Jonsson.

Maria Jonsson är på många sätt besviken över Bergs kommuns sätt att behandla henne. Hon berättar att en av anledningarna till att hon valt att ställa upp med namn och bild i Länstidningen är för hon vill att kommunens sätt att behandla henne på ska bli offentligt.

– Dessutom kan det vara trevligt att de chefer som varit med och fattat de här besluten får en bild av hur jag ser ut. De vet inte vem jag är. De har aldrig träffat mig.

– Under rättegången blev jag i alla fall behandlad med respekt, då tittade folk mig i ögonen och jag fick en chans att försvara mig. Det finns ingen respekt i det här, säger hon.

Hon menar att händelsen som inträffade i december 2006 inte har någonting med hennes anställning i kommunen att göra.

– Det som inträffade hände i mitt hem och påverkar inte på vilket sätt jag utför mitt jobb. Jag har aldrig lagförts för något brott tidigare.

Men Maria Jonsson är inte ensam i sin kamp. Hennes nya kollegor på Östgärde har tagit upp kampen för hennes skull. De har samlat in namnunderskrifter på protestlistor som de skickat till kommunens personalansvarige Bo Lindström. Där kräver de att Maria ska ha rätt till ett jobb i kommunen igen.

– Jag blir så förbannad över att kommunen inte kan ge en människa en andra chans. Det blir väl inte bättre precis om människor som gått igenom någonting sådant här inte har ett arbete att gå till, säger Margitha Thelander, som också arbetar på Östgärde i Rätan.

– Vad är det här för människosyn egentligen? Det är trakasserier av någon som redan ligger, tillägger kollegan Anette Nilsson.

De kollegor som LT talat med har ingen som helst förståelse för kommunens beslut. De ställer sig frågan var gränsen för ett befogat avsked går.

– Om någon av misstag kör ihjäl en människa som går utan reflex i mörkret och döms för vållande till annans död eller liknande, ska han eller hon inte få arbeta kvar inom kommunen då? frågar sig Margareta Hammargård.

Maria Jonsson är mycket tacksam över sina kollegors stöd, och även om hon inte skulle få sitt jobb tillbaka hoppas hon att hennes berättelse kan hjälpa någon annan.

– Jag är så tacksam över att jag har ett sådant stöd. Ingen har vänt mig ryggen efter det som hänt, och det går inte med ord att beskriva hur skönt det känns, säger hon.

Mer läsning

Annons